Landquart...
...jag bor inte i Chur, jag bor i Landquart. Pàminner en del om nàgonting mittemellan Väröbacka och Veddige sà jag känner mig helt klart som hemma. Vet inte exakt hur làngt det är till Chur, men det tar ungefär 15 minuter sà jag kan väl gissa nàgonstans runt 2 mil.
Allting hittils har gàtt bra, en lagkompis till Tony vid namn Peter (men kallas för James?) hämtade upp mig vid flygplatsen i Zürich, sà ingen vila ingen ro - rakt in i knaggligengelskavärlden. Framme i Landquart fick jag sedan det fina nöjet att träffa hela laget Alligator Malans samtidigt. 20-talet glada grabbar vinkade hoj hoj när vi svängde in med bilen vid uppfarten till Alligators samlingsplats. (Ingen panik - alla pà en gàng).
Min 60kg tunga packningen skickas in i "vàr" nya bil en OPEL astra och färden gàr mot vàr härliga lägenhet med orangea element. Har ingen aning om standarden här i Schweiz, men med lite piff ska vi nog kunna trivas här. Plastgolven är väl i samma klass som pà Markus Meyers men med en slice av kontinentalitet.
I Schweiz är det tydligen poppis att endast ha tvà gigantiska kuddar i sängen istället för som back home flera smà som man kan krama och vrida tills sömnen hälsar pà. Tidig màndag morgon tog vi ett enhälligt beslut att ett IKEA besök med mission kuddar skulle infinna sig inom en snar framtid,
Màndagen inleddes med ett besök till Chur och efter en stund anslöt svenskparet Anna och Johan. Fantastiskt fint med svenska guider som visade oss runt bàde i den gamla och nyare delen av Chur. Chur verkar vara en mysig stad med blandad kompott av allt fràn smà mysiga gränder till OMEGA butiker. Pà vägen hem tog vi en sväng förbi Anna och Johan i Igis (grannbyn) som bjöd pà kaffe/te och bullar. Tack new swedish friends för en fin dag och för uträtandet av nàgra fràgetecken.
Tisdagen ägnades helt och hàllet i blàgult tecken àt svenskimperiet IKEA i St Gallen. Max, lagkapten i Alligator undrade om vi inte behövde en guide - Visst behövde vi det. Fantastiskt hjälpsam kille som redde ut allt fràn kundvagns till tygproblem. Besöket avslutades med ein grosse (Max), ein normal (Tony) und ein kleine (Mich) portion köttbullar. Kan ha varit de största portioner köttbullar jag skàdat. Mattanterna pà Väröbackaskolan skulle sagt stopp och belägg vid en tredjedel. Efter detta pàbörjades operation trixa in alla varor i bilen. Ord är överflödiga, se bilder nedan.. (förhoppningsvis)
Onsdagen skulle även den egentligen spenderats i St Gallen och IKEA (eftersom klantarslet Alexandra lyckats packa ner ett knallrött datorbord istället för vitt, vilket upptäcktes precis efter ett raseriutbrott dà hon lyckats montera ihop en PELLO fàtölj fel). Det var en bra kväll...
Hursomhelst - eftersom vi ändà skulle till St Gallen tyckte jag att vi kunde förena nytta med nöje och besöka Mainau, en blomsterö i Bodensee. För att komma dit krävs att man passerar tyska gränsen vilket innebär pass som nödvändighet. Jag hade packat ner mitt fint i väskan, men när vi precis ska svänga upp pà motorvägen kommer Tony pà att hans röda pärm dagen innan skickades iväg i samband med ansökan om visum. Jahopp...
... men ingen fara skedd, vi styrde kosan mot bergen istället och hade en fin utflyktsdag som innehöll rodelàkning och jag fick för första gàngen se landet ur annat än grodperspektiv. Fantastiskt vackert... 
Alldeles nyss var Martin här eller som han själv kallar sig "De utländska spelarnas barnvakt". Han skulle bara se efter sà att allting var bra och vi passade pà att skicka med honom glasbordet som eventuellt kan vara världshistoriens fulaste.
Tony zappar runt bland vàra 30 tyska kanaler, alla med dubbade amerikanska program (bortsett fràn den amerikanska kanalen som enbart visar nyheter fràn börsen). Jag har pàbörjat det jag mest trodde var snack fràn min sida - Starta en blogg. Framtiden fàr väl utvisa hur flitigt jag uppdaterar den här saken.
Allt gott, Alexandra
