alexericsson

Sista utflykten gick av stapeln förra söndagen. Erickssons var trötta, men det kändes bra mycket bättre när vi satt med Andersons i Älplibahn på väg upp för bergen. Vandring stod alltså återigen på schemat. Älplibahn är vår allra närmaste bergbana  som vi bara hunnit åka en gång tidigare. På ca: 1800 meter stannar banan och där finns en mindre restaurang med lokal meny som drivs ideelt av ett gäng härliga pensionärer.

Målet för dagen var att bestiga toppen Vilan som vi varje dag ser från Neugut. Nu kan man kanske inte säga att vi bestigit denna topp ordentligt eftersom vi "fuskade" och inte började från botten, men skulle vi börjat från Malans by hade vi nog behövt ett par riktigt pigga ben och precis hela dagen på oss.

Vilan är på 2376 meter och utsikten över vår dal är helt fantastisk.

På sina ställen var det riktigt mycket snö och varken mina eller Tonys skor var gjorda för detta, men det gick hyfsat bra ändå.

 

Hääärlig dag med många skratt och fantastiska vyer...

Med oss hem hade vi en randig solbränna och nere i dalen bjöds det på över 30 grader.

Tack Johan och Anna för ett fantastiskt år här nere. Det var ett nöje att lära känna er!

Om två veckor vid den här tiden så hoppas jag att jag sitter i Skattagården på mamma och pappas nya altan. Kanske spelar vi lite sällskapsspel och förmodligen äter vi något jäkligt gott. I allra bästa fall är det fint väder.. om jag kunde beställa fint väder så hade jag unbedingt gjort det till de två första veckorna i juni.

När mamma och pappa var här så var vädret alldeles underbart på förmiddagen för att på kvällen bli regnigt och hör och häpna även en del vind. Balkongen har nog inte använts så mycket sammanlagt under den tiden vi varit här som den användes den helgen som mamma och pappa var på besök.

Min pappa är ju som de flesta säkert redan känner till ett stort fan av sol och morgnarna spenderade både han och mamma i solen på balkongen med varsin korsordstidning. Vi bestämde oss för att ta det hyfsat lugnt när mamma och pappa var här, men ändå hann vi med en hel del och nästan alla utflykter gick i vattnets tecken.

Som jag redan skrivit besökte vi Rheinfall direkt efter att mamma och pappa landat.

Lördagmorgon gick vi en morgonpromenad i våra neighbourhoods. Det är fantastiskt med kontrasterna här nere nu. De gula rapsfälten mot de snöbeklädda alptopparna gör dalen riktigt effektfull.

Efter promenaden packade vi snabbt om och spenderade sedan dagen vid vårt vattenhål Walensee dit även Johan och Anna mötte upp för en stund. Bortsett från alla eländiga knott (och en tillfälligt tom mage på undertecknad) så hade vi en härlig dag vid Walensee. Fortfarande finner jag det mäktigt hur bergen omringar sjön med klarblå-grönt vatten.

Hemma igen fixade vi i ordning oss och gick till vårt lokala steakhouse, männen beställde revben och för oss kvinns blev det grillade grönsaker med bakpotatis. Attans att vi inte hittat Steakhouse tidigare, så många gånger som vi förbannat det dåliga matutubudet i våra trakter och så har vi denna pärla så nära. Kvällen avslutades med fyrmanna-wist och spänningen är olidlig inför denna kamp mellan herrarna och damerna.

På söndagen begav vi oss till ett utflyktsmål som flera schweizare tipsat oss om och pratat om som ett riktigt smultronställe. Chrestasee hette målet för dagen och för att komma dit var vi tvungna att promenera en stund i "Sound-of-music" miljö och sedan in i skogen. Chrestesee ligger en bit högre upp och häftigt var att naturen där uppe kommit ungefär lika långt som när lillasyster & co. var här.
Häggen blommade för fullt och plötsligt var det april all-over-again - Coolt!
Ett knippe hägg-blommor fick naturligtvis hänga med hem och sprida vårdoft i lägenheten.

Väl framme vid Chrestesee måste jag som är uppvuxen vid havet nog ärligt säga att jag blev något besviken på detta "fantastiska smultronställe" "bästa badplatsen i Graubünden" så minns jag att en spelarflickvän uttryckte det. Njaeee... jag måste nog kontra med - Välkommen till Varberg och västkusten.

Vattnet var i alla fall klart och även om inte den gröna färgen syntes så väl från nära håll så kunde vi skymta den när vi kom upp på lite höjd och såg den ovanifrån lite senare. Med mini-Geni, tonfiskmackor och trevligt sällskap blev det i alla fall trevligt. När vi var nöjda bestämde vi oss för att besöka grannorten Flims där ett av de allra största skidområden i regionen utgår ifrån. Vi stannade för en kaffe och glass på ett hotellcafé. Med lite extra energi tog vi bilen och styrde den uppåt, jag hoppades på att vi skulle hitta ett najs utsiktplace och det gjorde vi ...med råge.

Mamma och pappas svindel gjorde sig påmind, men utsikten var så pass överväldigande att jag tror att de glömde bort den emellanåt??

Trötta som tusan efter dagens alla bestyr slängde pappa ihop ett gäng köttbullar - Grymt gott med svensk mat!

Inte långt ifrån Schweiz ligger kanske som bekant Tyskland och på gränsen mellan Tyskland och Schweiz ligger en sjö som heter Bodensee. I Bodensee ligger en ö som kallas blomsterön Mainau. Ön fick den svenska greven Lennart Bernadotte ärva på 30-talet av och är helt fylld av fantastiska trädgårdsanläggningar.

Vi hann inte ens kliva ur bilen på parkeringen förrän vi kunde konstatera att vi skulle sänka medelåldern på denna turistattraktion avsevärt (mamma och pappa inkluderat). Vitt hår var definitivt i majoritet. Hela ön var fantastsikt fint undehållen och jag kan inte ett dugg om blommor, men många olika sorter fanns där och arrangemangen var vackra. Temat på ön var 100 eftersom greve Lennart skulle blivit just 100 i år om han levat. På ön fanns inte bara blommor, där fanns också en kyrka och ett museum där öns historia återberättades och där man dessutom kunde prova olika kungligheters hattar.

I en byggnad/växthus hade de fixat tropiskt klimat och där kunde man se alla möjliga olika slags fjärilar. Så här är det i Malaysia upplyste jag mamma och pappa om ... Det blir nog fortsatt Spanien för deras semestrar =)

Ett par lökar fick vi köpt med oss hem och det ska bli intressant att se om de kan tänkas trivas på balkongen på Markus Meyers i sommar. I år har jag som plan att det ska var lite mer liv på vår härliga balkong, vi får väl se hur det blir med den saken. Inspiration fanns det i alla fall gott om på denna ö i Bodensjön.

På vägen hem stannade vi till på ett rastställe och käkade pastasallad.

"Ät nu inte för mycket ... när vi kommer hem väntar en överraskning"

I Maienfeld dukades det fram en stor "Bündnerteller" En tallrik fylld med ost och kött från trakten. Systrarna som har hand om butiken var hur gulliga som helst och det slutade med att vi satt där i nästan tre timmar och drack Sicilianskt vin med den ena damen - Lilly. Egentligen är naturligtvis målet att kunderna ska köpa lokalt vin, men Lilly som själv blev sugen på ett glas kunde inte låta bli att öppna en av sina favoritflaskor. Lite runda under fötterna och med lite lokalt och den sista flaskan sicilianskt vin i påsarna lämnade vi Lilly och tackade för en väldigt trevlig kväll. Lilly har nu en stående inbjudan till Skattagården där hon ska hjälpa mamma och pappa styra upp lite vinprovningar =)

Vår Gerber vår chaufför för kvällen kom över med den nya innebandyfilmen från Warberg som han lånat och mamma och pappa förvånade mig med sina språktalanger. Jag visste ju att de kunde engelska, men kanske inte så bra - Grymt imponerande.
Med allt roligt vi gjorde den sista dagen så blev det ont om tid till en avgörande fyrmanna-wist. 3-3 står det i matcher och kampen får helt enkelt avgöras i sommar i Skattagården.

Mamma och pappa fick ett helt extra bagage, två par skidor med stavar och ett par pjäxor med sig hem och slapp nästan helt undan med att betala övervikt. Nägon dag i veckan borde jag och Tony provpacka... vi har mer saker med oss hem än vad vi hade hit.

Tack alla vänner och familj för hjälpen med att ta hem våra saker - Guld värt!

Tack mamma och pappa för ett härligt besök, uppskattar som sjutton att ni kommit hit två gånger för att hälsa på och se hur vi har det. Detta var alltså sista besöket och jag måste nu en tredje gång tacka..... alla som varit här nere. För oss har det betytt massor att vi haft något att se fram emot och kunnat dela med oss av allt vi sett, lärt oss och upplevt här nere.

Hade egentligen tänkt att fylla dagens inlägg med information om vad vi gjorde när mina föräldrar var på besök... men det får faktiskt vänta - För vi har haft en helt fantastiskt härlig dag som jag måste skriva om när jag har det färskt i minnet.
Idag förflyttade vi oss minst hundra mil söderut, åtminstone kändes det så.
I förmiddags åkte jag och Tony till ett utav Anna & johans Geheimtip = typ smultronställe.
(Andersons befinner sig för övrigt i Rom och vi är INTE ETT DUGG avundsjuka...hoppas ni njuter där nere vänner ;)
Vi tog bilen till en liten ort vid namn Murg som ligger precis vid Walensee och därifrån hoppade vi på en båt som skulle ta oss till ett litet ställe kallat Quinten. I en folder som jag snodde med mig på båten står det att till Quinten når inte den kalla nordliga vinden och därav har de ett behagligt klimat som gör att det kan odlas vindruvor (off course), fikon, kiwi och persikor, dessutom växer där palmer. I Quinten bor det runt 55 personer året runt och det är den enda orten i Schweiz dit man inte kan ta bilen, alternativen är att vandra eller ta båten.
Himlen var klarblå idag - inte ett moln på himlen och då får Walensees redan blågröna vatten en ännu starkare kulör.
Framme i Quinten utforskade vi till att börja med den lilla byn. De flesta vi mötte hade rejäla vandrarkängor, jag och Tony hade lämpligt (?) nog valt flipflops.

Schteka stod egentligen på programmet, men Quinten var så himla vackert och mysigt att det där med att sola fick vänta. Lokalbefolkningen gjorde sitt bästa för att få ut så mycket som möjligt av turisterna (som sig bör) och det kan tyckas dumt att vi köper på oss grejer så här precis innan hemgång, men ibland går det bara inte att låta bli.
En kvinna med muskulösa armar hade en fantastiskt mysig liten krypin-affär där vi köpte på oss fikon och kiwi-marmelad, pesto, fikonsenap och solroskräm. Burkarna är så söta och jag tror att innehållet kan vara riktigt spännande.

Efter att vi stekt ett par timmar nere vid vattnet och Tony badat för andra (?) gången i år gick vi upp till en liten stuga där vi sett att de sålde rosévin. Det visade sig att den lilla butiken var obemannad. Vi plockade på oss två flaskor rosé och stack ;)... eller inte. Visst är det fascinerande att man kan lämna en vinbutik olåst med ett litet kassaskåp på bordet?

                                     
Vi har också hunnit med en joggingrunda (den långa - and I made it!). TV4 och syskonkanalerna har precis lämnat oss för kvällen dessvärre, men det gör inget jag kommer strax sova som en klubbad säl. 

By the way - Rumänien var ju en brutal missbedömning från min sida, sanningen är att jag egentligen även tänkte skrivit in Azerbadjan, men var rädd att bli utskrattad ... såhär i efterhand kan jag konstatera att det var fler ute i Europa som diggade Arash och hans söta medsångerska.  

Kanske kan vi fixa en annorlunda frukost med våra nyinhandlade varor när vi kommer hem, någon hugad spekulant?

I Schweiz tycker vi att det fram till bidrag 11 eller 12 var ovanligt påklätt. Kanske har Europas länder äntligen förstått att "Den-som-visar-mest-hud-vinner" inte funkar.

I Schweiz tycker vi att Turkiet, Portugal och Rumänien är ganska käcka

I Schweiz tycker Tony att Malta är ok

I Schweiz har vi förstått av Aftonbladets rubriker att Norge är favorit och vi håller med

I Schweiz tycker vi (Alexandra) att det är fantastiskt spännande att en man som Andrew Lloyd Webber blandat sig in i leken med ett naturligtvis musikalinspirerat, men schysst bidrag

Nu följer den rafflande upplösningen, den som lever får se! 

Fredagkväll - Wonderful!
Inte nog med det, efter att jag och Tony tagit en långpromenad så kommer vi hem och hör och häpna mina vänner -
TV4 med alla sina syskonkanaler fungerar felfritt. Som tur är har jag som i kockprogram förberett lite och skrivit klart det här inlägget för en vecka sedan... så alldeles strax kommer jag sitta i soffan med ett glas rött och låtsas att jag är i Sverige.
Det är najs!

Det kändes som vanligt lite knäppt att möta upp bekanta i denna lilla by, men kul var det.

Tjejerna var ganska trötta efter flygresan och en dag som de spenderat i Zürich. Trots det hängde de med på rundvandring i Landquart på kvällen. Efter att vi ätit och blivit mätta gick vi huvudgatan upp och ner innan vi landade på vår lokala pub som valt det kreativa namnet - Pub... jaa varför krångla till det?

På pub visades hockey, men vi var mer intresserade av att dricka öl (och några Appenzeller shots) . Schweiz förlorade, stämningen kom liksom av sig och vi gick tillbaka hemåt.
Dagen efter  var vi tvungna att vara pigga då vandring i "Sound of music" miljö stod på  önskelistan. I min Lonely Planet står det att man ska ta sig till en liten by som heter Appenzell om man vill se det verkligt stereotypa Schweiz. Runt halv elva var vi på väg mot Appenzell med picknick och vattenflaskor i ryggsäckarna.
Appenzell är en liten pittoresk by med en "härlig" traditionell historia. När någonting ska beslutas i byn tar man sig ner till torget och röstar..... i form av handuppräckning. Numera får alla rösta, men fram till 1991 var detta bara förärat männen..undrar varför Schweizarna kallar folk från Appenzell långsamma?

I Appenzell var väggmålningar och byggnader fint bevarade och det kändes nästan som att gå bakåt i tiden litegrann när man gick omkring där. Det märktes också att vi inte var de enda turisterna som valt att besöka byn. Souvenirshopparna låg på rad och parkeringen var full av turistbussar.

En timma skulle det enligt kvinnan ta att vandra mellan Weissbad och vårt slutmål Alpsee, men vi tog en lite längre väg (helt frivilligt). "Sound of music-känslan" som vi var ute efter infann sig ganska snart. 
Efter att vi käkat picknicken som tjejerna fixat innan vi stack så kände vi oss laddade för den sista biten mot alpsee... föga visste vi vad som väntade. Vandringen gick spikrakt upp på sina ställen och fotopauserna blev många. Man blir helt klart imponerad när man möter pensionärer och barnfamiljer som väljer denna promenad som söndagsutflykt... men kanske mest imponerad blev i alla fall jag av de tappra skidåkare som vi mötte längs med vägen. När vi satte oss och tog en öl fortsatte de säkert minst lika långt för att få ett skidåk pà kanske 10 minuter... och detta med all utrustning - Galet!
I år blev det till att maja på ett helt annat berg än vad jag är van vid, men nästa år är det ska jag med Skattagårdsgänget upp på i Stråvalla berget.

Framme vid alpsee smakade ölen gott och sjön var vacker och som tur är går det lite lättare nerför än uppför. Hemma i Neugut kraschade vi i soffan en stund och efter en kväll fylld med tjejsnack somnade vi alla snabbt.

Fredagen bjöd på hyfffsat fint väder, lördagen var det mindre utav den varan. Regn, rusk och grått - Trist!

Lördagen guidade jag runt turisterna i våra neighbourhoods och som vanligt stod Lichtenstein pà önskelistan. Lichtenstein - Maienfeld - Malans och som avslutning Chur.

I Maienfeld gjorde vi även ett stopp i en liten vinbutik och jag tror att de allihop gick därifrån med en flaska lokalt vin. Det är fint här nere med vinbutikerna.. man hinner knappt gå innanför dörren innan man står med ett glas i handen. Jag förklarade för damen att jag kör och att jag därför bara ville ha litegrann... "Schon guot" = "redan bra" sa hon  och fortsatte fylla på.

Inne i Chur blev det grym fika pà Café Mertz. Våfflor med färska jordgubbar, grädde och glass - inte äckligt alls.

Vi övervägde att bada i ett av Schweiz alla fantastiska badhus, men istället tog vi oss hem för att göra oss iordning inför kvällen. Kvällen bjöd nämligen på avslutninsgfest för Alligator Malans - Hangarbar! Hela fredagen när vi var och vandrade hade Tony hjälpt till med detta event.

Bar skulle byggas och ett flygplan som de byggt året innan skulle monteras upp i taket. Jag var lite spänd inför denna happening, men det visade sig bli en riktigt trevlig tillställning.

Så verkade även vårt besök tycka och taxin hem beställdes inte förrän efter 02.00.

Taxichauffören sade "Have fun" till Tony när vi alla stigit av. Han var nog en aning avis på Tony som lyckats få med sig fem svenska tjejer hem.

Med en anings huvudvärk steg vi alla upp i någorlunda tid på söndagen. Väskor skulle packas och snällt nog fick även en hel del av mina och Tonys saker plats i tjejernas väskor. Innan bilen styrde mot Zürich stack vi upp till favvobyn Mastrils för att ta lite utsiktskort... och vädret? 20 grader och solsken.

Vägen in till Zürich blev en något dramatisk upplevelse. En olycka hade inträffat i den redan så löjligt dåligt planerade staden Zürich där det dessutom byggdes om för fulla muggar - Härligt!

2.5 timma Neugut - Zürich flughafen är ett nytt slags rekord. En resa som vanligtvis tar 1.5 timme - extremt frustrerande och det hann även bli ganska svettigt både bak och fram i bilen. Boka om biljetter kändes inte alls intressant. Fem minuter efter att check-in borde ha stängt parkerade jag utanför flygplatsen och som tur var hade luckan inte hunnit stänga.

Det ska bli extremt skönt att slippa all "stau" (trafikstockning) som vi fått ta del av här.

Nåväl nu slutade det väl även denna gång och som jag förstod hade planen gått i tid. Hemma i Neugut var vädret fortfarande vackert. Jag och Tony lyxade med att gå till vårt lokala Steakhouse och dit tror jag vi minsann vi får gå igen.

Hemma i TV-Soffan däckade jag ganska snabbt med ett kilo lakrits på magen och den fantastiska filmen "Raggare" i DVD:n. Tack tjejer för enmysig helg och tack än en gång för "Die-Schwedische-box" allt kommer med all säkerhet komma till väl användning.

Nu är både jag och Tony nysimmade. Tony har dessutom sprungit milen idag och vi ser till att ta vara på de sista veckorna här nere där vi har mer fritid än vad vi kan drömma om hemma i Sverige - På gott och ont!

....och då kommer förhoppningsvis ett inlägg om när Stråvallabrudarna besökte Schweiz. =) 
Nedan följer en sammanfattning från vår härliga helg i Bern - Geneve - Frankrike

För ett par veckor sedan var Linda gräsänkling och vi behövde komma bort från bergen. Direkt efter jobbet på fredagen körde vi därför mot Bern. Som vanligt en del köer genom Zürich, men för övrigt gick resan ganska smärtfritt... förutom att vi hade problem att hitta till Heckenweg - Igen! Tur att Linda är så duktig på att vägleda oss genom Schweiz huvudstad.

Kvällen spenderades mestadels i soffan efter att vi avnjutit en förstklassig tacopaj. Vi bestämde oss för att komma upp i någorlunda tid dagen efter för att komma iväg till Geneve. Jag och Tony sov kungligt i Linda och Daniels säng och när klockan ringde på lördag morgon kändes "komma upp i tid" lååångt borta. Efter en snoozing på 10 minuter tog vi i alla fall tag i saken. Vägen ner till Geneve var kanonfin och trafiken flöt på.

Framme i Geneve möttes vi nästan genast av den mastodontiska fontänen Jet d'Eau som de placerat i Geneve-sjön. Vattnen sägs spruta upp till 100 meter högt.. och ja det tror vi på. I Geneve utforskade vi även shoppingen och mannen i sällskapet var den som samlat på sig flest påsar när dagen var slut. Ett par nya skor och en T-shirt fick Tony med sig hem. Det var fint att gå i ordentliga butiker för en gångs skull och lite kultur hann vi minsann också med i form av 
Cathédrale Saint-Pierre och Grand Théatre de Genève.

Nu kan vi i alla fall checka av Geneve och Mont Blanc på listan - Gött =)

"Hemma" i Bern var festen i full gång när vi kom tillbaka.. VM i hockey gick ju av stapeln här nere om någon missat detta. Hela paradgatan i Bern var fullsmockad av uteserveringar och dessutom bjöds det på livemusik i form av Stephan Eicher.
18 grader varmt och i bara kofta slog vi oss ner vid ett bord på en av alla uteserveringar, beställde in italienskt och ett glas vitt. Kändes som en försmak av sommaren och sådana här stunder inser man att vi verkligen bor ute på landet i detta landet Schweiz - Varberg känns som en riktig metropol i jämförelse med Landquart och Chur. Hoppas och tror att jag kommer uppskatta min hemstad än mer när jag kommer hem.

Söndagen hade vi planerat att sola på Lindas terass som att döma av hennes hudfärg gör sig perfekt till detta ändamål. På grund av moln grusades dessa planer och efter frukost gav vi oss istället av till Calebssons högsta berg - Gurten.

En kort, men intensiv vandring i 75 graders vinkel senare så stod vi där på Berns högsta berg och blickade ut över hela staden. Fantastisk utsikt och dessutom en najs restaurang där vi fyllde på med lite frukt, glass och gifflar. Återigen förundras jag över vilken fantastisk snäll hund Oliver är. Om jag var tvingad att skaffa hund skulle jag nog kidnappa honom.

Neråt gick det snabbt och efter att ha degat lite hemma hos Linda bar det av mot bergen och Grabünden igen. Såklart var det trafikstockning i Zürich, efter cirka en timma hade vi kommit igenom staden och jag säger det igen - Vilken fruktansvärt usel lösning att leda all trafik åt alla håll igenom HELA stan.
Danke vielmal Linda för din gästfrihet. Vi checkar gärna in hos Ericsson/Calebsson nästa år igen!