alexericsson

Jag är så trött att jag knappt kan fästa blicken om jag inte har glasögon på mig. På morgonen är det så kallt att gå till jobbet att jag måste kontrollera om näsan sitter kvar när jag stiger innanför dörren till kontoret. Då på morgonen känns det inte som att jag har någon näsa, knappt som att jag har något ansikte alls faktiskt. Det här var en riktigt dålig vinter att skippa köpa vinterjacka till förmån för en solsemester. Den där solsemestern får bli allt bra varm för att täcka upp alla frusna timmar med kass jacka. På PT-mötet drack jag kaffe igen, hoppas magen är lika stark som senast jag gjorde det.

Hon den där Annika som var med i Let´s dance ni vet? Annika Sjöö heter hon väl... vi åkte samma morgonbuss. På kvällen hängde Staffan med till Mölnlycke. 21 mål fick vi beskåda och tre färska pinnar till Pixbo som ligger ovanför slutspelsstrecket.

Fick ett löpband där inte TV:n fungerade. Kunde bara se reklam-TV. Jag har nu tagit det ett steg längre. Först gå in på ett gym för att springa på ett band som står still och nu, helt missnöjd när tillhörande TV-apparater inte fungerar. Hur ska det här sluta?
Fortsätter lyssna sönder den här låten.

Det vore en ren och skär lögn att påstå att jag älskar måndagar. Den här dagen kommer inte att gå till historien, men det var fint med en smyg-överraskningsfika. Lite kvällsmat på det här och sedan är jag ganska säker på att det alldeles snart är pip-pip och tisdag.

Himlen är klarblå, solen lyser och att gå upp klockan 08.00 en söndag hör inte alls till vanligheterna hos Eric(k)ssons. Det är rätt fint att gå upp klockan 08.00 på helgdagar, kanske kan det komma att upprepas - helgen blir ju liksom skitmycket längre. Den lilablå pärlan spinner på mot Jönköping, i Jönköping vaknar en nästan ny liten människa när vi öppnar dörren till Andersons. Lite småtjurig är han allt den där Olle till en början, men sedan flirtas det hejvilt och de där knallblå ögonen kan komma att bli livsfarliga en dag. En annan dag förhoppningsvis lite innan Olle A har hunnit få moppemurra så ska jag göra lika fina Schweiz-album som hans mamma Anna har gjort. Innan jag kör vidare mot skogen i Mullsjö kommer jag och Anna återigen överens om att det var allt bra fin skit att bo i Schweiz.

I skogen i Mullsjö får man vänta på att köpa biljett utomhus i iskylan, då är det fint att ha en undanlagd biljett i förköpskön, speciellt när förköpskön är två personer lång och ordinarie biljettkön hundra människor lång. Eller som min Göteborgska kollega skulle uttryckt det - "tre spårvagnar lång". Pixbo tar tre löjligt viktiga poäng och kristdemokraterna är matchsponsor.

Fruktansvärt orättvis huvudvärk och alvedonen är spårlöst försvunnen, varför måste den vara spårlöst försvunnen? En för övrigt improduktiv dag blir åtminstone storhandlingsdag. En lördag hemma i TV-soffan med ett glas rött och enchilladas känns helrätt och Ipren kan vara guds bästa gåva till människan. Melodifestivalen bjuder inte på några överraskningar och Rikard Olsson... WHY Rikard Olsson?

En slice av Frankrike förärar Sverige med ett besök och det gillar vi som sjutton. Sverige är skitkallt, men med Jobrag så tinar det litegrann... Jobrag och en fyra fem öl. Göteborgs äldsta ölsjapp som stängt igen precis innan 80-talets glansdagar väljer att öppna igen och "Mäster Cees memoarer" går på repeat. En bartender är bra, en bartender är dålig, han väljer att bara servera män och jag känner igen känslan så väl.

1986 i kiosken på Åby fanns det "drutten-tablettaskar", det var bara där de gick att få tag på honungssockrigt skitgoda drutten. Mellan ponnyridning, hopp i uppblåsbara tält och lottköp var det silverfemma i handen och en evig strid att försöka få kiosktantens uppmärksamhet mellan alla stressade män som skulle hinna spela på "5:an i sjätte loppet, plats" eller "Goop, vinnare i sjunde loppet".
Ölsjappet anno 2011, jag vill ju bara ha en Mariestad, men kostymklädda män vs Alexandra 0-1.

Efter Göteborgs nya starkpilsner bär det av mot Yaki da och Estrella-öl. Karin kommer på besök och är helt överlägsen i "Gissa-drogen-leken". Efter 17 minuters väntan går 3:an som vanligt bara till stationen och det är skitkallt att vänta på 1:an i 10 minuter.

OMG - Nu har jag grejat och grejat och grejat. Om blogg.se kunde vara vänliga och skaffa en blogg.se-app så hade jag haft typ tre timmar mer fritid de senaste dagarna, bitter? Jag! Okej, nu pågår ett nytt försök eftersom den härliga facebook-appen inte heller ville ladda upp foton så har det nu installerats något som heter facebook-iloader- f-n vilket ointressant inlägg... jag stryker det här.

Tänkte egentligen bara "skriva igen" gårdagen.
05.50-pip pip - snooze - pip pip - koma - promenad - spårvagn - buss - promenad - jobb - fika - jobb - lunch - jobb - fika - jobb - promenad - buss - spårvagn - promenad - städa - tvätta - kasta i sig mat - Klubb PT-möte.
Och eftersom Klubb PT-mötet är det enda som kan vara någotsomhelst intressant så skriver jag lite om det, men så är ju de mest intressanta delarna lite småhemliga. Jag och två av fem björckar slog våra kloka huvuden ihop - En nytränad kropp, en übersnusad kropp och en pendlartrött kropp kan minsann kreativera ihop över ett par koppar kaffe, te samt citronmuffins och någon gång i augusti kan det vara så att varbergarna blir bjudna på underhållning.

Får man dissa iphone efter tre dagars ägarskap? Det har nämligen varit lite väl många hinder där jag förväntat mig det motsatta hittills, men jag tar fram mitt tålamod (?) och gör ett nytt försök imorgon. Synd på en fin smoothie-bild dock.
Jag tog mig ner till gymmet idag, det var skitnära att jag lade mig i soffan när jag fick vända om för att hämta mitt glömda gymkort. "Halvåtta hos mig" lockade som sjutton, men jag stod emot och när jag ställer mig på bandet på sportlife så vet-ni-vad finns det ju TV-apparater på löpbanden här i storstaden och vad visas om inte "Halvåtta hos mig". Det är de där små, små sakerna. För övrigt kan jag känna att man inte borde bo i ett land där man går in för att jogga... på ett band?
På bussen hem idag kände jag mig trots att jag har en del otalt med min iphone som en i gänget. Idag kunde jag också sitta och kolla youtube-klipp och läsa tidningar jag inte köpt. Det var drama på bussen idag. Någonstans i höjd med Landvetter så flög allas iphone-lurar snabbt ur öronen när det lät som att ett flygplan skulle lyncha vår fina dubbeldäckare. Innan jag steg av tog jag ett snack med busschauffören och även han erkände "Det där var obehagligt" - Drama på buss 100 alltså.
Min sinnestämning för dagen får Uffe och Agneta tolka.

Nej, jag har inte brutit armen eller något annat häftigt, däremot har jag fått någon skit i halsen.. det och en iphone. Undrar ifall jag kommer bli en sådan där multibloggare nu? En sådan där som lite lätt och ledigt knäpper en bild med iphonen och skriver något snabbt och käckt och vips ligger det på bloggen. Undrens tid är inte förbi och man ska aldrig säga aldrig. Tänk om det går så långt att allt kommer vara så enkelt nu att jag till och med lägger ut outfit-bilder? Näe, nu är jag sådär härligt ironisk som bara jag kan vara. Outfit-bilder får ni leta efter någon annanstans, det är ett råd och en uppmaning. Min garderob a´la 2003 besparar jag er.
Hepp nu ska jag och mina mysbyxor fixa det sista med vegetariska lasagnen. Ja, jag vet klockan är 21.30, men på Mäster Johans är det sena middagar som gäller. Det blir lätt så när en av två i hushållet tränar 100 dagar i veckan.
Undrar om jag kan lägga ut ett foto här senare via iphonen?.. jag menar matbloggar är ju bra, typ hundra gånger bättre än outfit-bloggar i alla fall.

Min ambition om ett blogginlägg om dagen kan ju typ.. jag vet inte vad. Eller jag vet faktiskt precis - Min ambititon om ett blogginlägg om dagen kan skita ner sig, men det är ju inte ett dugg politiskt korrekt att skriva och tänk om en blivande arbetsgivare läser och... vilken tur att jag bara har typ tre läsare =).

Livet är inte dagarna som passerar...
För det är tamigtusan inte varje fredagsförmiddag jag sitter och fnissar bort bara för att jag har så fina symötestjejer, det är långt ifrån varje fredag jag bara hänger med min sambo, att vi lagar mat och spelar PS3 ihop har nog aldrig hänt förut. Buzz is tha shit. Det är inte varje lördag Elias har 30-årsfest och det är långt ifrån varje lördag jag hänger på Nef och gubevars tar ett par danssteg till "Let the sunshine in". Det var min första söndag någonsin som jag promenerade vid delsjöområdet och det är väldigt sällan jag "går vilse" på mina promenader. Ibland lagar Tony skaldjurspasta, men det var första gången Carro och Elias smakade på denna utsökta rätt. Däremot ser det faktiskt ut som att måndagar kan komma att kallas PT-dagar i fortsättningen, men det är definitivt nya PT-evenemang som arrangeras.
...det är dagarna vi minns.

Skidväska, pjäxväska, matväska, klädväska - Johannas bil kommer att få bekänna färg imorgon. Som jag har längtat.

Första torsdagen varje månad är lätt en av månadens höjdpunkter, då träffas jag och ett gäng tjejkompisar och är kreativa ihop. Just den här torsdagen dubbade vi dessutom in ett nyförvärv - Världens bästa Lotta, tillika denna bloggens främsta läsare samt inläggsskrivare. Varmt välkommen kompis! Det är så himla fint att ha en symötesgrupp. Symötesgruppen drog igång samtidigt som jag flyttade till Schweiz hösten-08 och sedan dess har gruppen fått två husägare, en fröken har blivit fru och tre flickor samt en pojk har sett dagens ljus, dessutom är två nya på väg. Jag brukar klaga på att det inte händer lika mycket nuförtiden som det gjorde förr, med detta svart på vitt måste jag nog tänka om (?). Förutom att vi alltid äter något gott (denna torsdag till ära - cheescake) så till skillnad från vad alla tror så stickas, sys och virkas det i massor. Symötesgruppens "never-ending-story" är lätt Ida-Marias julbonad, den dagen den är klar borde vi definitivt fira på något vis, frågan är hur? Jennica har nästan alltid gjort något klart och Anna-Kajsa brukar börja på något nytt varje gång. Jag kämpar vidare med min mormorsruts-filt och kommer förmodligen ta över som "never-ending-story-projekt-ansvarig" den dagen Ida-Maria är klar. Tack Katrin för den här gången, längtar redan till mars och nytt möte hos Ida.

Det är långt i från varje onsdag man dricker champagne sådär mitt i veckan. Men när min gamla kompis, nya kompis tillika svåger fyller 30 då är det ta mig sjutton legitimt att sörpla i sig ett glas champagne lanson brut rose mitt i veckan till och med i Sverige. Att Elias fyller 30 innebär att vi har varit åtminstone bekanta i en sisådär 12-13 år. Tänk att just min lillasyster träffade en så bra kille. På gymnasiet skrattade jag så mycket åt Elias emellanåt att jag nästan kissade ner mig, numer är jag lite mer samlad, men om någon skulle få mig att göra i byxorna så skulle det inte förvåna mig ett dugg om det var Elias. STORT GRATTIS ELIAS!!

Alla dagar kan ju inte gå till världshistorien som intressantast kanske.
Ändock är det något oerhört befriande med nytvättad, nyvikt tvätt, nybäddad säng och fylld kyl och frys - "And that´s all I have to say abot that"

"Idag har jag gett solen tillstånd att stiga upp tidigare än jag" - är det en rimlig ursäkt säga till sin arbetsgivare när man försovit sig om man bor i Sverige? Inte det... men "Jag vaknade imorse och så var den dagen förstörd" då? Inte det heller, jaja, det var i alla fall så det kändes. Det var nog bäst för alla att jag jobbade hemifrån.
SYND att dagen skulle börja med att det ringde en försäljare från Göteborgs energi med andan i halsen och med order från högsta hönset att informera oss om att vi VERKLIGEN borde binda vårt elavtal. SYND att jag inte kunde bry mig mindre, men snabbt insåg att våra elkostnader är typ det dubbla mot vad vi hade i Varberg. SYND att två förvuxna tonåringar/virrpannor bor ihop på Mäster Johans och att ingen har koll på viktiga papper. BRA - att bo i Göteborg och kunna åka ner på Nordstan 19.30 för att få tag på pärmar, register, och almanackor som dessutom är snygga.
OBS: Bilden är en efterbild och bättre än såhär blir det aldrig.

Carro fyllde 30, men Gudsonen Hampus får snällt vänta 21 år till innan han når denna aktningsvärda ålder.
Hos Carro bjöds det på tapas a´la manana och jag tänkte för mig själv att det är nog långt ifrån alla som har en "sergeant Lola" som ser till att man får catcha upp med sina högskolekompisar minst en gång om året. Det är allt bra spännande att se vad det blivit av oss - Informatörer, konsulter, filmare, poliser och webbredaktörer i en salig blandning.


Hos familjen Ericsson/Hast var det bra fart i vanlig ordning. Engla skulle titta på "dockorna" = Toystory, Elton bestämde sig nog aldrig helt för vad han ville göra, men hamnade framför "dockorna" korta stunder han med, Hampus och övriga familjen/familjerna ville se när Sverige förlorade bronsmatchen mot Spanien med uddamålet. Hampus ville INTE spela M.I.G-spelet han fick i födelsedagspresent av undertecknad. Hos familjen Ericsson/Hast blev det en smak av Thailand i form av het thaigryta och de känsliga individerna i familjen fick bekräftat att de hade svettporer. Gott som sjutton var det och med lite marängsviss på det så var dagens kalori-intag med råge inumundigat. Kvällen avslutades med tre omgångar av det där M.I.G-spelet som Hampus INTE ville spela och samtidigt lyckades Pixbo ÄNTLIGEN vinna en sudden-match i Linköping - Tack gode Gud för det.