Vi bäddar om...
Knappt hade A-K och Peter hunnit landa förrän nästa gäng steg på ett plan mot Zürich flughafen. Lillasyster Carro med pojkvän Elias och de två vännerna Alexandra och Jakob gick på onsdagen upp i arla morgonstund för att ta flyget från Köpenhamn.
Två timmar tog det för mig att köra från Landquart och komma igenom den täta trafiken i Zürich och till slut kunna möta upp min kära syster - Helt vansinnigt dåligt planerad stad.
Hemma i Neugut hade Tony styrt upp tacos och det satt som en smäcka kan jag lova. Vår nyss anlända gäster var hyffsat trötta, men lite hann vi socialiserat oss innan det var time för bädden.
Det allra finaste vädret som vi njutit av så länge bestämde sig dessvärre att ge sig av på torsdagen. Det pratades om regn, men det såg vi knappt av på hela veckan.
Efter en rejäl frukost inhandlade vi korv och engångsgrill (Besöket hade med sig korvbröd - Att man kan sakna korvbröd så?) för att sedan ge oss ut på en vandring i Mastrils. Varken jag eller Tony hade vandrat där tidigare och tyvärr var det inte skyltat hur lång tid det skulle ta till de olika vandringsmålen. Vandringen blev av olika anledningar inte så lång och grillen krånglade. Vädret slog om på allvar från försommar till lite lurigare väder med lätt nederbörd. Ändå var det en mysig liten vandring i gott sällskap.
Vi lunkade neråt igen och tog lite hoppkort vid den vanliga utsiktplatsen. Vi avslutade vandringen med en Calanda-öl på en av Mastrils två restauranger.
På kvällen dracks det lite öl, spelades lite kort och sedan umgicks vi bara. Fasen vad härligt det är att bara kunna slappna av, prata svenska och få sagt vad man vill. Som jag redan skrivit så saknar både jag och Tony alla er där hemma väldigt mycket just nu.
På fredagen skulle Tony tråkigt nog iväg på avslutningshelg med laget. Innan han drog tog vi vägen förbi Lenzerheide, men den här gången var det inte skidor som gällde. En jobbarkompis har länge tipsat mig om ett utomhusbad och det var målet för förmiddagen.
Solen visade sig hålla till i Lenzerheide och det var underbart skönt i det riktigt varmt tempererade vattnen. Att poolen omgärdades av snöbeklädda berg gjorde dessutom sitt till. Folk kom åkandes på skidor nästan ända till poolkanten - Coolt! När vi testat alla de olika "kranarna" och åkt rutschkanan ett gäng gånger kände vi oss nöjda för dagen.
Tony packade väskan och drog mot München, vi tog på oss promenadskorna och åkte till Chur. Efter en liten rundtur i Chur och mat i magen begav vi oss tillbaka till Landquart.
På kvällen stod utgång på schemat. I Chur hade de för kvällen ett musikarrangemang - Honkey-Tonk. Över 20 olika pubar hade gått ihop och på varje bar kunde man lyssna på livemusik... främst coverband visade det sig, men lite karibiska toner och rockabilly lyckades vi också hitta.
Vi var allihopa ganska trötta, men jag måste berömma själva konceptet och samarbetet pubarna emellan. För runt 180:- kunde vi gå runt på alla pubar och lyssna på de olika banden.
01.15 tog vi nattbussen till Landquart sedan dröjde det inte länge innan vi alla sussade gott.
Lördagen och sista dagen tillbringade vi även den i Graubündens neighbourhood, här finns så mycket att se i omgivningarna. Första station var Malans och dess vingårdar. Alla vårblommor som vi sett när A-K och Peter var pà besök hade nu bytts ut mot hav av maskrosor - Effektfullt och vår Nikon D80 fick jobba på bra... jag tror att nästa inköp hos Ericsson/Björck fàr bli en systemkamera ;)
Från vingårdarna är det som ni kanske förstått ingen längre resa till Lichtenstein. Med tanke på vilken frekvent besökare jag är hos fürsten så förväntar jag mig snart att han tar bort de där "privat-område" skyltarna när jag dyker upp. Är på tiden att jag blir bjuden på en kaffe så mycket turister som jag presenterat hans "palats" för.
En picknick i solen precis utanför Fürstendömet och ett gäng foton senare körde vi i rasande fart tillbaka hemåt.
Ett snabbt klädbyte till Warbergs-tröjan och sedan ett besök hos Anna och SM-Final AIK-Warberg. Resultatet blev inte vad majoriteten hoppats på och en knepig känsla infann sig... Kan Warberg verkligen förlora en final? När det fortfarande inte kommit något reduceringsmål 17.30 in i sista period började även jag tvivla. Attans Warberg, men nästa år tar ni tillbaka det där guldet.
Hemma i Neugut fixade Carro och Elias en grym grönsaksgratäng med rödvinsås - Vansinnigt gott - Vielen Dank!
Vi kollade foton från deras besök och plötsligt var även detta besök redan över. Helt sjukt vad en weekend går fort, men även vad mycket man hinner med.
04.26 avgick bilen mot Zürich dagen därpå och på vägen tillbaka från flygplatsen visade Schweiz sig från sin allra vackraste sida. När solen går upp över berg och sjö i rosa-orange kan man återigen inte låta bli att förundras över hur vackert detta land verkligen är.
Carro, Elias, Alexandra och Jakob det var grymt härligt att ha er här.. lägenheten var sjukt tom när jag kom hem... och hemlängtan gör sig nu med jämna mellanrum påmind.
Fortsättning följer...
Alltså vädret var ju ungefär försommar när Anna-Kajsa och Peter var här - Härligt!
Vi beslöt oss för att ta en dags ledigt från vinter och skidåkning för att istället njuta av våren som verkligen kommit på allvar.
Påskafton inleddes med ett besök i Chur och efter att ha gått genom gamla stan stannade vi till vid ett Gasthaus för ostbricka och en öl naturligtvis. Solen letade sig precis fram till vårt lilla bord bland de höga husen.
Shopping är det ju som jag nämnt tidigare inte tal om i detta land, men man ska aldrig säga aldrig. Tony var den enda i sällskapet som kom hem med en shoppingpåse och i den en ny vårjacka.
är vi var nöjda med Chur köpte vi med oss mackor och annat gött, packade bilen med filtar och for mot Walensee. Vid Walensee låg vi och göttade oss en bra stund, bara njöt av det vackara vädret och inte minst den vackra naturen - Underbart härligt.
På vägen hem från Walensee gjorde vi ett stopp hos fürsten och sedan tog vi småvägarna mot vingårdarna i Maienfeld. Här är så fantastiskt vackert...
På kvällen blev det en förenklad påsklunch och sällskapsspel... kortspel, Yatzy och Anna-Kajsa och Peters favorit "Kasta gris".
Söndagen var det återigen upp i ottan som gällde. Efter en del övervägande beslutade vi att Lenzerheide såg ut att bjuda på bäst väder på påskdagen.
Väl i Lenzerheide gick allt smidigt utan en massa folk - som det ska vara i alperna.
Det var första gången jag och Tony besökte detta område och det kan jag såhär i efterhand ångra eftersom det var ett kanonområde. Även i Lenzerheide hade de packat snön ordentligt hårt på morgonen och precis som i Klosters släppte denna hårda packning runt lunch och förvandlades till smörsnö. Sista skiddagen bjöd på en hel del sol vilket var härligt. Framåt eftermiddagen var jag trött och tog en liten tupplur i solen .. Tony, Peter och A-K tog bergbanan upp och på något underligt sätt lyckades de hitta en svensk där uppe på toppen. Svensken erbjöd sig att ta med de på ett offpist- åk och de nappade. Åket hade varit helhäftigt och så här i efterhand kan jag tycka att jag valde ett rätt klantigt powernap-tillfälle.
Väl tillbaka bestämde vi oss för ett s---a åk...fast ingen sa det högt. Upp till toppen ner för backen och njuta av snö, väder och omgivning en sista gång - Vemodigt!
Vi tog en liten väg om offpisten även denna gång och både jag och Tony hamnade under den djupa snön ett par gånger.
Skiddagen avslutades med en öl..... och vi kunde konstatera att vi klarat av en skidsäsong utan benbrott eller andra större skador.
På söndage var det redan sista dagen med A-K och Peter - Var tar tiden vägen när man har roligt? Alltså på riktigt?? jag fattar inte det? Det bästa med att A-K och Peters vistelse är över är att vi är ett steg närmare att träffas igen.
Inte många veckor tills hemgång nu.
Tack Anna-Kajsa och Peter för ett underbart härligt besök, det var en HELT grym påskhelg.
Gratulationer i efterskott!
I efterskott vill vi här nerifrån även uppmärksamma några av våra favoriters födelsedagar. Tonys söta syskonbarn Melker och Jonathan har passat på att fylla år liksom min kära mamma.
Grattis i efterskott i massor till er allihopa.
Vi tänker på er och förhoppningsvis kan vi vara på plats när ni fyller år nästa år.
KRAM! KRAM! KRAM!
Det kommer mera...
I helgerna två har vi haft besök här nere och jag vet att jag brukar tjata om att tiden går snabbt, nu måste jag dessvärre ta upp det igen. Att Anna-Kajsa och Peter skulle komma har varit bestämt nästan sedan jul och då kändes det som en evighet till påsk... well. schon vorbei!
Som jag skrev senast så utlovades det fint väder här i vår del av Schweiz och mkt riktigt fint väder blev det. Knappt ett moln på himlen och en temperatur över 20 strecket långt in på kvällen - Härligt!
Anna-Kajsa och Peter anlände efter en liten försening till Zürich och inte förrän runt halvelva intogs kvällsmat med våra fina, fina vänner för att sedan komma i säng i någorlunda tid. Fredag morgon var det upp i ottan och mot skidbackarna, ingen vila ingen ro. I strålande solsken knäppte vi på oss skidorna ... vi och några till. Ja, för första gången var det faktiskt en del köer i liftsystemet. .. inte för att men ens höjt på ögonbrynet åt det i ett svenskt skidområde, men här nere har vi blivit allt bra bortskämda. Eftersom solen stod på som en försommardag i Sverige så var pisterna hårt, hårt pistade på morgonen och på eftermiddagen bjöds det på sorbetglass så det räckte åt alla. Mat liksom öl i backen och att åka skidor är liksom livet.
Med mosiga ansikten tog vi en promenad i grannbyn på kvällen efter en heldag i backen... som sagt - "ingen vila ingen ro". Mastrils som jag skrivit om innan är en helmysig liten by på höjden och när Anna-Kajsa och Peter var här grönskade det för fullt vilket Peters ögon fick känna på.
Det är ont om tid och mycket att skriva om... det här får räcka tills vidare, återkommer förhoppnigsvis imorgon. Kanske fick stillat Lottas nyfikenhet något i alla fall och som skrivet det kommer mera...
By the way.. slängde ihop en banankaka för första gången ever idag, var ju inte så svårt. Kakan var äggafri och i sommar vet jag vad det blir för efterrätt när en viss Herr Karlsson kommer på besök =)
Sola skinner og jeg er så glad..
Nu jäklar är det påsk minsann och vädret är än så länge strålande. Enligt väderleksrapporterna så ska det hålla sig runt 22 grader hela helgen här i Landquart =).
Här är nybäddat, nystädat, nytvättat och nydukat, dessutom är det påskrisat.
Anna-Kajsa och Peter landar om ungefär 2 timmar och så snart Tony är färdigduschad så bär det av mot Zürich Flughafen! Shit vad jag har längtat efter den här dagen. Gissar att det inte kommer bli uppdaterat så bra här de närmsta dagarna, men vi har det med all säkerhet bra. På schemat imorgon står årets sista skiddag och jag lovar härmed på heder och samvete att Anna-Kajsa och Peter kommer att komma hem med solbrända ansikten.
Njut av er ledighet alla där hemma det ska sannerligen vi göra.
Smördag
Våren har plötsligt tagit fart riktigt ordentligt, nästan 20 grader har det varit här nere i Landquart-dalen idag. När det är 20 grader här nere så är ju som ni förstår temperaturen även bra mycket högre upp på topparna också så nu är det ordentlig fart på vattnet i Rhen här utanför.
Liksom i tisdags blev det skidåkning i Parsenn, Klosters idag. Shit vad det händer grejer på bara ett par dagar. En smörbytta var vad vi åkte omkring i idag. Inte särkilt motiverande så det blev ett gäng pauser, Tony tyckte jag var slö. Mycket folk var det idag med... näeee ... nu är det allt tajm för turisterna att åka hem tycker jag och göra plats för Anna-Kajsa och Peter. Hujjedamig vad uppåkt det blev snabbt idag. Ett par någorlunda fina åk från toppen fick vi i alla fall.
Förutom att förbereda menyn tills A-K och Peter kommer har diskussionerna idag mest handlat om två fantastiska brittiskor som vi "overheard" i liften.
Den ena kvinnan hade en finländsk bekant som hade en förmåga att alltid berätta allting väldigt detaljerat, hon drog då slutsatsen att detta är typiskt finländskt? Hon var dessutom förvånad över hur nära Finland låg Ryssland, hon tyckte det var pinsamt att hon geografiskt aldrig kunnat placera Finland tidigare. Diskussionen avslutades med om huruvida Finland hade några naturtillgångar eller ej? Det rådde tystnad ett tag sedan kom det överens om att Finland hade inga naturtillgångar. (Jag som trodde Finland var känd för sin skog och som de "tusen sjöarnas land") Ibland händer det att jag blir lite mörkrädd över hur anonymt skandinavien är för övriga Europa och världen. Sedan börjar jag tänka efter hur mycket jag själv kan om balt-länderna eller för att gå till världen - Afrika-länderna.
Kul är i alla fall att kunna ett par extra språk för då kan man tjuvlyssna på brittiskor som spekulerar.
Ikväll blir det röj, tvättning, potatisgratäng och gris i Neugut. Ultimat vore om jag kunde övertala min man att gå en vårpromenad, men med tankte på snarkningarna från soffan så tror jag vi får spara den till en annan kväll.
Förresten nere i dalen när vi precis knäppt av oss skidorna möttes vi av det här...
Walensee
Vaknade tidigt - 08.30. Gick till Coop där jag inhandlade picknic. Fixade fin, fina mackor och rensade en liter jordgubbar.
Väckte mannen i huset, sedan tog vi bilen ett par mil mot Zürich. Jag hade hört att det skulle vara fint vid Walensee, men som vanligt slutar inte det här landet att förvåna. Vid Walensee kan jag tänka mig att spendera många lata dagar och gärna kvällar med kvällsdopp om värmen håller i sig.
I Varberg blåser det som bekant för de flesta - det gör det inte här. Jag tyckte Tony tog i något när han skulle dra på sig trekvartsbyxor och när han började fippla med flipflopsen sade jag ifrån, i efterhand kan jag bara konstatera att det hade jag aldrig behövt göra. Shit vilken skön dag vi haft, mitt enda bekymmer är att jag ligger under med 2-0 i skitgubbe... nästa gång ska Othellot med där vet jag att jag är starkare... skitgubbe är ju mest tur!
När vi kände oss nöjda med dagen vid Walensee styrde vi kosan mot Maienfeld där det idag var final nummer två för Alligator Malans U18 lag. 0-4 i röven kändes sädär lagom kul efter bara ett par minuter in i andra period. Timeout för Alligator, plötsligt 4-4 och matchen var minst sagt vid liv igen. Himla rolig match att se faktiskt och stämningen på läktaren var riktigt bra, nästan i klass med gamla idrottshallen i Warberg... eller njaeee.. nu överdriver jag. Stämningen var bra, bättre än på A-lagets matcher. Flera spelare var riktigt underhållande att titta på även om jag emellanåt kände viss rädsla för att något snart skulle gå snett. Avblåsningar var det knappt tal om och tacklingar och spel var stenhårt. Domarna här nere är verkligen fenomenala.
Hur slutade då denna gastkramande tillställning?... jo det ska jag tala om.
Nummer 11 typ 150 cm lång och en av mina två favoriter på plan går in, gör ett grymt soloarbete och slår in 5-4 någonstans 15 minuter in i tredje period. Alligator behåller denna ledning och blir minsann mästare i Schweiz.
Ni kan ju passa på att lära er rörelserna för det är det här som kommer snurra på Markus M i sommar.
Vi har det för jävla bra!
Solen sken och det hade gott och väl räckt med en T-shirt under jackan. Vi placerade oss i solstolar och käkade lunch, bakom oss satt en kvinna i bikini-överdel.
vi har det bra skrev jag senast vi varit och åkt skidor efter en dag med nyvallat måste jag förtydliga - Vi har det för jävla bra!
Alla dagar har ju vare sig man vill eller ej ett slut, vi avslutade denna med snabbmat från Landquarts kebabhak, hockey, youtube och gott sällskap =).
Tack för en grymt trevlig långweekend, det gör vi gärna om!
Vill också å tonys vägnar passa på att tacka för smågodis och annat gött som landat i postfacket här i Neugut de senaste dagarna. Systrarna Eriksson med familjer - Vi njuter =)
Födelsedagspresent
Behöver jag säga att frukosten vad god? Jag ÄLSKAR hotellfrukostar.
Halv nio skulle vi möta Anderson, Ericsson och Calebsson på andra sidan vägen från hotellet sett, därifrån gick nämligen bergbanan Gotschnabahn upp till skidområdet Persenne. På eftermiddagen skulle Tony få sin födelsedagspresent från mig. Så var det planerat i alla fall, men ibland kommer vädret in och ändrar på planer. Nadja hade fixat och bokat Tonys överraskning och ända fram tills nu hade det förblivit en överraskning, men när jag bad Tony behålla sina skor på och ta av sig pjäxorna började han ana oråd.
Efter en kort förklaring av hur vår förmiddag egentligen skulle se ut blev Tony ganska tyst. På väg upp i bergbanan påpekade han "Jag har ju sagt flera gànger att jag inte vill" och jag började bli orolig att jag skulle få hoppa själv.
På tyska fick vi instruktioner om att bara fortsätta springa, springa, springa "laufe, laufe. laufe" när lyftet skulle ske.. och vi sprang och sprang och sprang och plötsligt satt vi bara där..... över 1000 meter upp i luften... som i en lagom bekväm fåtölj.
Coolt och fridfullt, våra instruktörer knäppte två rullar foton som ska bli spännade att framkalla och förhoppningsvis kan jag fota av lite och lägga ut här.
Tonys instruktör freestylade en hel del, Tony fick bland annat göra en "touch and go" = nudda marken för att sedan lyfta igen. Min instruktör var av det lite lugnare slaget, vi satt mest och njöt... inga fel på det heller =).
Nere på marken fick vi varsin liten flaska champagne som lätt slank ner, därefter drog jag på mig mina nyslipade skidor och snart var vi två full av adrenalin uppe på toppen igen.
Bra start på dagen ... det tyckte som tur var Tony med =)
Tony 26 år
Framme i Klosters var vi på vippen till sena till Tonys första överraskning efter en liten felkörning.
I receptionen fick vi lämna ifrån oss bilnyckeln och sedan hämtade portiern vår bil, körde ner den i hotellets garage och levererade bagaget till vårt rum. Redan här borde vi kanske ha förstått att hotellet vi skulle bo på var något över den standard vi var vana vid.
Familjen Eriksson i Tibro presentade Tony med en timmas massage vilket satt som en smäck eftersom Tony haft ont i ryggen senaste veckan. Under tiden Tony avnjöt sin massage lämnade jag in mina skidor i sportshopen ijämte hotellet. Mannen i sportshopen utlovade att jag skulle ha nästan nya skidor dagen efter som väntade hos honom klockan åtta.
Tillbaka pà hotellet var Tony really nöjd efter sin massage, vi tog på oss våra morgonrockar och tillhörande badtofflor. På nedre våning fanns en liten pool med badstolar och bastu. Vi tog det lugnt en timma eller så för att sedan göra oss i ordning inför kvällens middag.
Jag hade sedan tidigare förstått att restaurangen var av det lyxigare slaget, men vad som väntade kunde ingen av oss föreställa sig.
När vi såg alla bestick pà bordet började vi känna oss något obekväma, därefter kom fördrink i form av champagne in.....
"Ursäkta mig vi är typ inbjudna"
"Jodå vi är informerade om detta"
Vi hade nu sett menyn och därmed dess priser, kändes som det var läge att kolla av så att det inte blev några missförstånd. Hamburgertallrik, pasta bolognese och andra klassiker fanns liksom inte på kartan och vi stod inför ett svårt beslut. Förrätt, middag, efterrätt skulle väljas...... mitt val föll efter noga övervägande på den vegetariska menyn. Tony beslutade sig för att irländsk biff skulle sitta fint - medium rare off course!
Nu kom det trixigaste av allt - Välja vin från en " mindre bok". Prisklasserna fick mig att tänka till en extra gång ... försökte intala mig vad hovmästarinnan sagt.
"Jodå vi är informerade om detta"
Min hjärna envisades. Kan det verkligen även innebära
"Ja, varsågod beställ en sketdyr flaska vin ocksà"
Det fick bära eller brista ...
"Pinot Noir B från vår grannby Maienfeld blir fint tack"
Innan våra förrätter hann komma till bordet fick vi tilltugg i form av fyra olika bröd med fyra små tillhörande skålar med gudomliga oliver, smör, flingsalt och till den sista skàlen fick Tony (eftersom han är man) välja mellan två olika olivoljor. Valet föll på den starkare och jag fattar nu att det ÄR skillnad pà olivolja och riktig olivolja.
In kommer ett vinställ och min fantastiska vinkännare till pojkvän nickade mot servitören och sade "Perfect" efter att han skakat om glaset något och provsmakat.
Efter detta kom nästa överraskning, nämligen en överraskning från köket. På en rektangulär tallrik med en liten "kopp" i varje hörn serverades diverse smårätter. Jag minns bara tre av de,
Två olika sorters gurka?...typ
Någon slags tonfiskblandning
Gåslever med mango chutney
Tony diggade gåslevern, jag föredrog tonfisken.
Dags för förrätt
Tony fick in en mixed salad och jag fick in två olika sorters paprikasoppa och till det en vegetarisk ravioli - Superfint!
Vid det här laget börjar jag redan känna lite mättnadskänsla och blir orolig att skeden jag valt till soppan kanske var till efterrätten?
Vips ligger det en ny sked ijämte det sista paret bestick.
Jag och Tony har fullt upp med att inspektera hotellgäster och fantisera om hur många miljoner brittiska pund vi sitter ibland, för majoriteten av gästerna är britter. Barnfamiljer om fem, sex personer slår sig ner och barnen äter gåslever utan att tveka.
Huvudrätten kommer in i perfekt stora portioner för två redan lagom mätta svenskar. Min fyllda aubergin är inte äcklig någonstans och jag har aldrig förut sett Tony äta något så långsamt i så små bitar förut.
"Jag vill inte att det ska ta slut Alexandra, jag njuter verkligen nu"
Underbart är ju dessvärre kort, men det gör inte så mycket när det är så nära till nästa underbara ögonblick. Efterrätten var galet god och det gör mig ledsen att jag inte hade mod att ta upp min kamera föreviga och sedan kunna visa er alla dessa kreationer vi fick ta del av. Efterrätten bestod även den av tre delar. Till vänster ett litet glas med chokladmousse med smak av någon slags alkohol, på toppen en physallis. I mitten en helt sjukt god pepparmintsglass. Till höger en chokladparfait som liksom smattrade av choklad i munnen.
Nu var det lite rökiga vinet nästan uppdrucket och vi hade spenderat över två timmar i restaurangen.
"Kaffe?"
Tony körde pà med kaffe jag nöjde mig med det det kolsyrade vattnet från någon källa i Schweiz. Knappt hann kaffet komma in förrän servitören rullar in en vagn med glasskålar fyllda av söta godisar. Tony smakar på alla medans jag tvingar min mage att göra plats för en sockerbomb. Nu är den här restauranghistorien slut och vi lämnade britterna som gick på sin tredje tusenkronors flaska vin......
Uppe på rummet var gardinerna redan fördragna och i sängarna hade personalen placerat ut värmeflaskor i frottépåsar för fötterna. Sjukt lyxigt!
Mina minnen gick till när jag och Carro allra helst sov ijämte mamma och pappa i dubbelsängen. Vi båda frös allt som oftast om fötterna och pappas lösning var glasflaskor fyllda med varmt vatten. Precis innan mamma och pappa hunnit gå och lägga sig kissar tre år gamla Carro ner sig...... tror jag!
I själva verket är det två liter varmt vatten som letat sig igenom en kork som inte var ordenligt åtskruvad.
Sådana här olyckor sker förmodligen inte med detta hotellets specialflaskor.
Besök =)
Vet inte var jag ska börja?
Tony har hunnit bli ett år äldre och vi har hittat på massor av grejer. För att undvika ett mastodontlångt inlägg delar jag upp det. Kan börja med vårt trevliga lite spontana besök vi fick i söndags. Linda och Daniel nappade på inbjudan och höll liksom vi tummarna för lite skidåkning här i bergen. När paret från Bern anlänt efter lunch käkade vi och sedan bar det av mot Zizers för att kolla innebandy. Storvreta-AIK bjöd pà en ordentligt spännande match och jag håller alla mina båda tummar för Storvreta.
Måndag morgon kändes det inte alls inspirerande att sätta sig i kontorsstolen, framförallt inte när det låg tre eller snarare fyra individer och snusade vidare när jag gick hemifrån innan åtta. Egentligen hade jag tagit ledigt, men eftersom vädret skulle bli bra först på tisdagen tänkte jag byta min lediga dag... omotiverad gick jag in på mitt kontor, men bestämde mig sedan nästa omgående för att det var läge att ta två dagars ledigt. Så fick det bli!
Efter ett godkännande från mina medarbetare tog jag mig till Landquarts bageri och inhandlade tårta. Hemma igen var Linda som vanligt uppe med tuppen ;), vi fixade frukost och sedan rastade vi allihop Oliver i två timmar. En skön promenad längs med Rhen!
Efter lunch och tårta packade jag och tony väskan för att bege oss lite norrut. Det ligger nämligen till som så att jag hjälpte ett hotell med en liten reklamspott innan jul och som tack för hjälpen blev jag och Tony inbjudna på en liten weekend. Vår kompis Nadja jobbar på hotellet som är beläget i Klosters och schysst nog fixade hon med alla mina födelsedagsplaner.
DANKE VIELMAL NADJA =)
