alexericsson

Behöver jag säga att frukosten vad god? Jag ÄLSKAR hotellfrukostar.

Halv nio skulle vi möta Anderson, Ericsson och Calebsson på  andra sidan vägen från hotellet sett, därifrån gick nämligen bergbanan Gotschnabahn upp till skidområdet Persenne. På eftermiddagen skulle Tony få sin födelsedagspresent från mig. Så var det planerat i alla fall, men ibland kommer vädret in och ändrar på planer. Nadja hade fixat och bokat Tonys överraskning och ända fram tills nu hade det förblivit en överraskning, men när jag bad Tony behålla sina skor på och ta av sig pjäxorna började han ana oråd.

Efter en kort förklaring av hur vår förmiddag egentligen skulle se ut blev Tony ganska tyst. På väg upp i bergbanan påpekade han "Jag har ju sagt flera gànger att jag inte vill" och jag började bli orolig att jag skulle få hoppa själv.

På tyska fick vi instruktioner om att bara fortsätta springa, springa, springa "laufe, laufe. laufe" när lyftet skulle ske.. och vi sprang och sprang och sprang och plötsligt satt vi bara där..... över 1000 meter upp i luften... som i en lagom bekväm fåtölj.
Coolt och fridfullt, våra instruktörer knäppte två rullar foton som ska bli spännade att framkalla och förhoppningsvis kan jag fota av lite och lägga ut här. 
Tonys instruktör freestylade en hel del, Tony fick bland annat göra en "touch and go" = nudda marken för att sedan lyfta igen. Min instruktör var av det lite lugnare slaget, vi satt mest och njöt... inga fel på det heller =).

Nere på marken fick vi varsin liten flaska champagne som lätt slank ner, därefter drog jag på mig mina nyslipade skidor och snart var vi två full av adrenalin uppe på toppen igen.
Bra start på dagen ... det tyckte som tur var Tony med =)