alexericsson

Sådärja... nu börjar den här maratonuppdateringen gå mot sitt slut.
Har varvat min lördagskväll med bloggande och TV-tittande. Allt i min ensamhet. Tony är som jag skrivit nedan iväg på match idag i Bern, men om en timma eller två borde han dyka upp här hemma igen. Fortfarande finns det ingenting uppdaterat på Schweiz innebandysidor  angående sista finalrundan - katastrof-dåligt.

Hur har jag spenderat min dag då?
Ja för det första så sov jag ett par timmar längre än på veckodagarna - fantastiskt skönt.
Därefter såg min plan ut som följande:

- Ersätta mina spruckna skidglasögon
- Gå en promenad i någon fin by
- Simma

Dessvärre blir det nästan aldrig som en tidsoptimist har tänkt sig. I sportbutikerna ser det ut som om skidsäsongen börjar gå mot sitt slut och eftersom jag inte var ute efter varken neonblå eller neongula skidglasögon så drog denna inhandling ut en del på tiden. Min promenad blev förlagd till Chur centrum och Churs industriområde (fråga mig inte varför), simhallen hann stänga och i ren desperation efter en fin upplevelse och lite fotografering tog jag en snabbis förbi de vingårdar där jag plockade vindruvor i höstas i Malans. Varför blir det aldrig som jag har tänkt mig?

I Malans stötte jag iallafall på lite vårtecken och solen har lyst på mig precis hela dagen. Ett vårtecken var snödroppar som tydligen överlevt under täcket av snö.
Snödroppar för mig är mormor och morfar...... Fina, fina mormor - saknar!!!!!



I Malans vill man helst inte möta några bilar - alls!! Det är förbannat trångt på gatorna och överallt är det stenmurar på bägge sidor. Idag klarade jag mig ifrån några som helst möten - Skönt!
I Malans liksom i flera andra byar har de valt att måla sina vattenposter, det är lite mysigt tycker jag.




Imorgon är det skidåkning som gäller för hela slanten, hoppas verkligen att det fina vädret håller i sig. Imorgon är det även 1:a mars och jag förstår inte hur himla snabbt tiden kan gå. Två månader sedan jag träffade syskon, syskonbarn och vänner - Helt sjukt!
Saknar er alla där hemma... delar av den här veckan har jag saknat alla lite extra. Lider av lite hemlängtan för tillfället och ser fram emot vänner och familjs besök i vår, men ni vet väl att det fortfarande står tomt i gästrummet flera helger innan det blir sommar och västkusten för oss?

... har fyllt år i veckan - nämligen den 25:e februari.
När vi var små så tittade vi på baseball-filmen "Värsta gänget" ungefär hundra gånger och just denna film visades på TV4-film idag. Kommer du ihåg hur himla bra den här filmen var/är Christian? 

Tony var snäll och körde för andra dagen i rad till Zürich och flygplatsen för att hämta upp mig. Dagen innan hade han varit och hämtat upp vårt besök - Millan och Daniel.
Hela veckan jag varit borta hade det snöat alltså precis som veckan innan och Tonys syster med pojkvän var laddade inför skidåkning. Vi ställde klockan på hyffsat tidigt och sedan bar det av till närmsta skidområde. Snöandet höll i sig och hopppet om en blå himmel efter tunneln mot Grüsch grusades. Skidåkning skulle det bli i alla fall och puder hade vi gott om.
Snön var djup, djup även i backen och när sikten blev kass och jag gjorde ett försök att korsa mellan två pister försvann nästan Millan i snön. Helt sjukt mycket snö - kul men svåråkt. Lagom tills vi skulle ta sista liften ner fick vi iallafall ett litet tecken på att det fanns en blå himmel ovanför det tjocka molntäcket.
Jag är grymt inmponerad av Millan och Daniel som så snabbt hittade både form och stil i backen =)




När vi var nöjda med skidåkningen bar det av mot Zürich för att kolla innebandy. Den här gången körde jag nästan rätt med en gång..vet inte om Millan och Daniel håller med om det, men i allafall om man jämför med senaste resan till hallen i Zürich så körde jag nästan rätt.. =)

Här nere är innebandyn inne på finalrundan nu. Det ligger till som så att de sex översta lagen nu har fått ta med sig sina poäng och sedan får de allihopa möta varandra ytterligare en gång. När jag var på varmare breddgrader förlorade Alligator mot två av topplagen och därefter var det egentligen ganska kört. Efter förr, förra helgen kunde alltså alligator inte längre avancera till tredje plats och de kunde inte heller förlora sin fjärde plats efersom de två bakomliggande lagen förlorat sina matcher. Förra helgen vann i alla fall alligator båda matcherna mot lagen på 5:e och 6:e plats.
Idag spelades sista matchen innan semin och efter vad jag kan finna på nätet så har de förlorat i förlängningen.. jaja "egal" som man säger på tyska (spelar ingen roll). Nästa helg är det speluppehåll och sedan är det dags för semifinalen mot fjolårets vinnare Wiler-Ersigen.

Tillbaka till besöket!

Millan och Daniel är två tappra själar som trotsade snön ytterligare en dag. Strax efter att jag gått till jobbet gick gänget upp för att åka mot Klosters-Davos. Vädret efter tunneln hade tyvärr inte heller denna dag bjudit på några fina överraskningar. Sikten hade varit nästan obefintlig och därmed ingen vidare skidåkning. Himla osis tycker jag att vädret sviker när vi får besökare som vill åka skidor.
Måndagskvällen bestod av Tonys fläskfilé och kortspel - Trevligt!

På tisdagen fick den föredetta semesterfiraren och Tony återigen masa sig till jobbet. Vid lunch gick dock mannen i huset hem för dagen och efter att vi käkat försklassig lunch i form av Millans kycklingpesto så begav sig gänget till Milano med sikte på ett stormöte - nämligen följande!!



Jag var såklart inte ett dugg avundsjuk... (!)
Tyvärr har jag inga foton från detta stormöte, men kanske kan jag uppdatera med Millans kort lite senare. Matchen i Champions Leauge mellan Inter och Manchester slutade 0-0 vilket naturligtvis var lite tråkigt, men chanserna hade varit många och tre trötta själar lovordade upplevelsen när de kom hem klockan tre på natten.
Jag tror på dem... en dag ska jag också få se italiensk fotboll live - Jag ska!

På onsdagen bar det av tillbaka mot Schweden för våra gäster och på onsdagen försvann allt vad moln heter från vår dal. hade inte gjort mig något om de valt att försvinna ett par dagar tidigare, men nu fick Millan och Daniel i alla fall en glimt av hur underbart vackert det kan vara här nere.
Tack Millan och Daniel för ett himlans trevligt besök och hjärtligt välkomna åter!!

Med detta lilla inlägg vill jag tacka min snälla kusin Mattias och min snälla kusin Martinas snälla sambo Kristoffer som tog så väl hand om mig mina sista timmar på Gran Canaria, hoppas att ni haft ytterligare toppenvecka.
Jag vill också bjuda släkten på ett hittils okänt foto. Mattias är fotograf och tittar man noga skymtar man honom i TV-apparaten i bakgrunden. Damian blev vår nya vän under resan och jag tror att vi alla skulle kunna tänka oss att byta jobb med honom några månader om året.

Hur kan en vecka gå så snabbt??

Det är för mig en gåta. Eftersom Air Berlin återigen lyckades ha försenade plan så minns jag att resan till Gran Canaria gick långsamt, men vad som hände därefter det är osannolikt.

Redan på flygplatsen försvann nästan två timmar i ett nafs när jag gjorde mitt bästa för att hitta en anslutningsbuss till Puerto Rico. Halva släkten mötte upp på gatan när jag till slut anlände till hotell Vistamar. Det var grymt att träffa familjen och plötsligt var klockan 24 och Bennys 50-årsdag skulle såklart firas in med champagne.

Den nyblivna 50:åringen och vi andra vakande sedan några timmar senare till solsken och klarblå himmel. En fantastiskt god frukost beståendes av ägg, kaviar, räkost och andra svenska specialiteter intogs på balkongen och sedan packades strandväskan. Genast överraskade Puerto Rico med en kanonfin promenad mot stranden och väl framme förde vattnets kulör mina minnen till Cyperns Nissi beach, inte alls vad jag hade förväntat mig.

Alla 19 personer placerade sig i varsin solstol och där låg vi sedan och njöt. Yatzy varvat med öl, strandtennis, baccardi, othello, läsa bok, äta grymt god thaimat inklusive ett och annat dopp i det blå havet som såg mer inbjudande ut än det var varmt - Ungefär så såg de första tre dagarna ut, behöver jag tillägga att det lilla vita som skymtade någon enstaka gång måste tillhöra kategorin slöjmoln och kan inte på något sätt vara släkt med cumulusmoln.

Onsdagen tillbringade vi på en annan turistort som  hette Puerto Mogan, onsdagen bjöd på moln så dagen visade sig vara perfekt för utflykt. Puerto Mogan kallades tydligen Gran Canarias Venedig på grund av sin enda kanal gissar jag? Eller var det bara vi som missade de andra kanalerna? Hursomhelst var det trevligt att åka lite båt och se lite annat. Tempot på försäljarna var dessutom något lugnare vilket uppskattades av mamma Marianne.

Shopping uteslöt jag  personligen efter ca: 15 minuter i det hemska shoppingcentret i Puerto Rico, de andra i familjen var lite tapprare och lyckades hitta både väskor och skärp som pappa fick nöjet att pruta ner priset på. Kan inte svara pà vem/vilka som var nöjdast efter en dag i shoppingcentret - Den kvinnliga delen av familjen som lyckades hitta något av värde bland allt skräp eller herrn i familjen som fick ta fram sina förhandlingstalanger.

Nästföljande dagar bjöd på en del moln och till och med lite, lite regn, men alla dagar luckrades molntäcket upp någorlunda efter lunch och vi kunde avnjuta fler dagar på stranden och dessutom ett poolparty där mamma-generationen bjöd på underhållning och lillasyster agerade simfröken. Brevid poolen hade vi förstås en bar och där blev stråvällingarna ganska snart vän med den något tandlösa bartendern, detta resulterade i ett par kannor sangria och några ofrivilliga dopp i poolen.
Sällskapet var under resan helt toppen och skratten många. Finns så många minnen jag vill skriva om, men fotona får tala för sig själva. När man är uppvuxen i en släkt som har 5-kamp som återkommande tradition måste jag bara nämna ett par viktiga saker:

Strandtennis 869 slag (Carl-Eric och Alexandra)
Fyrmannawist 3-0 i matcher
Minigolf - Lagvinnare - Småkillarna... ;-) 
Individuella tävlingen - vinnare Mattias Netterberg (ett slag mindre än innehavare av denna blogg)
Pubquiz - 9 poäng Team Sweden, mammi, pappi, Sandri! - Sämst poäng, men stolta vinnare av spansk (?) champagne!

---

Från början tänkte jag lägga upp det här inlägget lite mer som ett resereportage för Puerto Rico är ett chartermål jag definitvt kan rekommendera, nu blev det inte så, men en liten genomgång kan jag ju dra ändå

Att komma dit och att ta sig runt:

Med tanke på att Air Berlin var försenade både dit och hem kan jag inte rekommendera någon att resa med detta flygbolag. Att ta sig runt på ön däremot verkar vara enkelt och busspriserna var mer än överkomliga. Mattias, Martina, Kristoffer och Rebecca kanske inte alls håller med mig angående detta efter sin lilla utflykt, men mitt möte med lokalbussen var i alla fall bra.

Valuta:

Euro = Ca: 11 kronor

Boende:

Hotell Vistamar - lägenhetshotell. Nu besökte vi aldrig stranden som låg 20 meter från hotellet, men att vakna till ljudet av att vågorna rullar in och att äta frukost med utsikt över densamma var ett stort plus. Uppvärmda poolen med diverse lookalikes från hemtrakterna och med en trevlig poolbar/bartender försämrar inte det slutgiltiga betyget.

Som "inhoppare" på resan fick jag inta soffan i allrummet och där har jag sovit hyffsat gott, men övriga inneboende var inte 100% nöjda med sovunderlaget. 

Nattetid fick vi även besök av små mini, mini, miniatyr kackerlackor, men det är redan glömt. Hotell Vistamar och dess personal erbjöd inte mer än vad som krävdes, men jag kan omöjligt klaga. Planlösningen på lägenheterna och framförallt läget var super.

Sevärdheter:

Charter är trots allt charter och kanarieöarna kommer aldrig få pris för sin bländande natur om än annorlunda. Jag hade hursomhelst kunnat tänka mig att hänga på de två kvarvarande turisterna en vecka till och komma hem som idag istället. Med ännu en vecka hade jag tagit mig en tur till bergen, gissar jag kunde vara häftigt eller hur var det Mattias och Doffe?

 

  

Shopping:

Den här överskriften kan jag egentligen hoppa över. Tidningar brukar sätta kryss över diverse föremål när något är riktigt dåligt och jag kan härmed tänka mig att sätta ett kryss över Puerto Ricos hela shoppingcenter.

Mat:

Såhär en vecka och kanske ungefär tre kilo tyngre senare kan jag bara konstatera att maten var över all förväntan. I maj besökte jag ju pommesens förlovade land = Cypern och jag hade nog förväntat något i stil med detta, men det går inte att jämföra. Den inhemska maten kan jag inte kommentera (blev varken paella eller tapas) men turistrestaurangerna i Puerto Rico visste hur de skulle göra sina matgäster nöjda. Thaibuffén nere vid stranden var grym och så även den grekiska restaurangen vid hotellet (där vi även firade Lena). Som liten bonus blev det dessutom en pizza med en touch av Varberg - en pizzabagare från Akropolis hade minsann tagit sitt pick och pack och öppnat restaurang i ett något behagligare klimat.

Till slut måste jag återigen nämna frukostarna med smak av Sverige plus det fin, fina utbudet i affärerna (som förmodligen när som helst annars retat mig till vansinne) OLW:s ostbågar, estrellas lättsaltade chips och turkisk peppar ..mmm....- lovely. Behöver jag berätta hur jag fyllde de tomrum jag kunde hitta i min resväska pà vägen hem?
Herregud höll på att glömma... grillkvällen på Hotell Vistamar - Fantastiskt gott!

Stränder:
Det blev alltså inga besök alls på stranden nedanför hotellet, istället gick vi strandpromenaden till en strand som hette Amadores som var kanonfin och där havet var turkosblått

Utgång:
Alkoholhaltiga drycker intogs mest hela tiden, men utgång blev det egentligen bara en dag. Jag hade fått tips om ett ställe som hette Harleys och dit gick jag, Mattias, Doffe och Rebecca. Musiken var det inga fel på alls, men ganska snart börjades det dansa på borden och stället bestod till största delen av engelsmän och allt vad det innebär. Strawberry daquiri-kannorna slank ner i alla fall och kvällen avslutades på McDonalds.



Såhär långt har nog bara släkten Ericsson orkat läsa så...
TACK FÖR EN GRYM SEMESTER ERIC(K)SSON x 3 + NETTERBERGS

Ungefär det här är det enda som rör sig i mitt huvud just nu. Timmarna på jobbet har aldrig gått så långsamt och tiden får gärna ticka på asa-sketa-superduper-jäta-snabbt. Tråkigt är att inte Montana kan hänga med, men han har stöd från familjen Eriksson nästan hela veckan jag är borta. Finalrundan drar igång på lördag.
Cirkus 85 timmar kvar och sedan takeoff - Mot familjen och soooooolen!
Ses snart i södra Europa familjen Ericsson, Ericsson, Eriksson, Netterberg och Johansson - Längtar!

Debatten kring de verbala poliserna i Sverige verkar gå het. Var bara tvungen att fota den fina politiska affischen jag går förbi varje dag till jobbet. Denna skönhet hänger utanför en av de större matkedjorna här i Schweiz.
Tolka den som ni vill??



Innan jag åkte hit var jag bergsäker på att Schweiz var ett hyffsat modernt land - Nu vet jag hur det egentligen står till!

Hepp då var det dags att laga mat och röja lite här i vår härliga lägenhet. Jag gissar att min husman på 25% har tilbringat större delen av dagen i soffan... Kan det stämma herr Eriksson?

Hemma från skidåkningen slappade vi runt i understället en bra stund innan vi tog tag i dagen igen. Linda hade shoppat nya mässor och varit på långromenad längs med Rhen. En stående favorit här nere har blivit vegetarisk lasagne och en sådan fick det bli denna lördagskväll. En dusch och en makeover senare så korkad vi upp lite vin och bänkade oss framför TV:n för att kolla melodifestivalen. Vet inte exakt varför man väljer att titta på detta varje år, men på något sätt så lyckas jag hamna framför detta program år ut och år in.

- Undertecknad utlyste Alcazar till sin favorit
- Linda briljerade med sina buggmoves till Scotts
- Tony som på senare tid valt att placera sig i "soul-facket" skickade stöttande sms till af Ugglas

By the way... var det bara jag som faktiskt tyckte att Petra Mede gjorde en bra insats? Hon är ingen favorit vanligtvis men jag skrattade flera gånger åt henne under kvällen.

På något sätt försvann tiden snabbt som sjutton efter att melodifestivalen var slut och någonstans runt 23 tog vi en taxi in till Chur för att göra denna stad osäker. Tony hade kontakt med en kille i laget som hade specialfest på G. Som jag nämnt tidigare firades Fastnacht i vissa byar i helgen och av denna anledning var det stor fest i stor lokal med utklädda människor och ännu en blåsorkester på scen (lite annorlunda). I biljettluckan fick jag och Linda förfrågan om vi var över 18 år och här någonstans borde vi anat oråd, men icke. Man kan säga att vi höjde medelåldern avsevärt första timmarna!!
Kvällen avslutades med nattamat som sig bör och taxiresa hem. Ännu en annorlunda utekväll i Chur har gått till historien och vettisjutton om Oscars är så himla illa ändå? Jaja.. humöret var på topp i alla fall =)

Puh.... äntligen hemma från jobbet... fortfarande återstår ett gäng timmar att jobba igen efter min långledighet i jul.
Ännu en helg är över och det är galet vad snabbt tiden går när man är ledig, tänk om tiden kunde gå lite snabbt på jobbet. Tänkte uppdatera lite här vad vi har hittat på i helgen.

I fredags fick vi besök utav Linda och Oliver =) Även denna gång hade Linda med sig kaviar och annat götta från IKEA - Tack Linda!! Jag vill också bo nära IKEA. Att kaviar kan vara så gott.. har aldrig reflekterat över detta i Sverige, men det sägs ju att man inte saknar saker förrän man är utan de. Fredagen gick i TV-soffans tecken med "På spåret" och mitt nya favvoprogram "Skavlan". Inte förräns runt två-snåret tog vi sikte på sängen - Det är härligt att snacka svenska =)

Nio hade vi ställt klockan på vilket är tidigt för Eric(k)ssons, men utanför var det alldeles igenmulet och jag var inte sen tillbaka i sängen. Knappt en halvtimma senare var det dock något som väckte mig - ljuset från fönstret blev allt mer påtagligt och kanske skulle det bli skidväder i alla fall?
Linda var som vanligt morgonpigg och därmed vaken, vi drog ihop en rejäl frukost och sedan bar det av. Linda avstod dock eftersom hon hade ont i ryggen.

Som så många gånger förr så lämnade vi ett småmulet Landquart bakom oss och väl ute från tunneln efter Schiers så möttes vi av solen. Vi snackar nio minuter bort med bilen och plötsligt är vädret något helt annat. Även denna helgen var målet  Grüsch och efter att ha parkerat bilen gick vi de tunga ;) 20 metrarna till gondolliften och vips var vi uppe i backen.
På toppen möttes vi av en överraskning en hel orkester stod utklädd och spelade. Här i Graubünden närmar det sig något som heter Fastnacht och då får schweizarna göra det de gillar allra bäst - Klä ut sig!!



Jag och Tony var mer intresserade av utförsåkning och Tony var upprymd över att pröva sin nya utrustning. Skidåkningen var egentligen lite bättre denna gången än sist jag var i Grüsch eftersom det fallit lite snö under natten - Härligt!
Som vanligt var det inget folk i backarna (flera gånger helt ensamma i pisten som ni kan se på foton nedan) och som vanligt smakade ölen gott uppe på toppen (orkestern till trots). Vad ska man säga??... sådana här dagar är det bara så självklart varför vi befinner oss i Schweiz.
På den lite brantare sidan av området började molnen från Landquart komma in på eftermiddagen.... tur då att man är så högt upp att man inte märker av de. Ganska coolt molnhav (wolkenmeer) som de kallar det här ner som tornade upp sig kan jag lova.  Runt fyrasnåret steg dock molnen och vi försökte hitta vägen ner i den täta dimman - detta resulterade i för mig spruckna skidglasögon, ömmande tumme, nackspärr och lite små rivsår på hakan = Säsongens först vurpa!

Sommaren 2000 var jag lite halvsåld på sångaren i Brainstorm, någon som kommer ihåg?
Brainstorm var det lettiska bandet som deltog i eurovision song contest samma år. Jag var 18 år och i augusti någon gång så skulle ovan nämnda band spela på Valand i Göteborg och åldersgränsen var 21, jag var förkrossad och satt istället samma kväll och drack öl på ankaret och önskade att Brainstorm skulle åka längs med västkusten och ta en sväng förbi Varberg innan de åkte tillbaka till Lettland.

Hursomhelst fick jag som jag minns aldrig något riktigt medhåll från mina vänner om hur fantastiskt het den här killen var. Jag minns att jag tyckte att han hade ett fint fotarbete och det är klart att med tanke på den snygga skjorta han valt som överdel så är det inte undra på att jag koncentrerade mig på underdelen =).

Ibland på jobbet måste jag ta pauser från alla adresser och siffror och idag var pausen extremt rättfärdigad. Mellan klockan 14 och 16 varje dag går mitt favvoprogram på P3 och då går tiden lite snabbare. Idag hände det något extra spännande. Jonna i relationsrådet hade liksom jag haft en crush på Renars Kaupers och jag blev så himla glad att jag var tvungen att skriva några rader till henne och dessa  rader läste Christer snällt upp. Om ni inte lyssnade på Christer i P3 idag så kan ni göra det via länken som följer -  http://www.sr.se/webbradio/?type=broadcast&Id=1584777&BroadcastDate=&IsBlock=1
Någonstans runt 07.30 förklarar Jonna sin kärlek och runt minut 26-27 efter Lilly Allens låt kommer min lilla hälsning. Efterföljande diskussion om Kaupers körtlar har jag inget med att göra överhuvudtaget...
Igår var en tråkig och dålig dag, idag är en bättre dag och snart är det helg... det får vi fira med att lyssna på Brainstorms fantatsiska låt "My Star" tycker jag.

Jepp som rubriken skvallrar om  - Jag ska till Gran Canaria!
Lördag vecka 8 bär det av och ungefär samtidigt som mitt plan lyfter landar en stor del av klanen Ericsson på Las Palmas. Fasters man Benny fyller jämt och det ska naturligtvis firas. 17 personer tror jag att vi ska vara totalt som hoppas få njuta av värme under en veckas tid i Puerto Rico. Ska bli såååååå härligt!
Efter att min resa var bokad gick vi till Ochsner och hämtade ut Tonys nya fina skidutrustning. Efteråt gick vi båda halvkrassliga med ett leende till bilen. Att det kan vara en sådan glädje att spendera!!

Här nere kallas det fönvindar när det kommer varma vindar in mellan bergen. 15 grader visade termometern på idag (?). Precis som senast detta inträffade i höstas så får jag huvudvärk... ganska mycket huvudvärk och blir illamående... förmodligen är det inte bara det för idag är halsen kass med. Hoppas jag är fit for fight till helgen bara för då blir det skidor vid fint väder. Förhoppningsvis kommer Linda på besök och hennes nya fina skidutrustning behöver också luftas... eller hur?

Bäst just nu är annars mitt nya fina pannband från "Fröken Svår" som jag fått av mina fina vänner. Det är gudomligt skönt och sitter som en smäck, dessutom behöver jag inte längre hamstra utan kan numera smacka på med hur mycket texturizer jag vill =). Ni är grymma tjejer, men korsordet blir jag inte riktigt klok på... vad vill A-K ha större och Jenna mindre.. tåls att tänkas på... =) 
Kom ju två paket med posten igår - familjen Ericsson med lillasyster i spetsen försåg mig med tre nya ögonskuggs penslar. En fantstiskt utförlig beskrivning av hur dessa ska användas till trots får jag nog allt packa ner dessa till Kanarishe Inseln för IRL-demonstration. Som mål kanske vi kan ha att jag lägger ögonskuggan en kväll själv eller... ? låter det som ett rimligt mål Carro?
Vet inte exakt vad som har hänt med mig här nere, men det här med att böla har blivit vardag för mig. En bra bok, en fin film, en idrottsinasats eller som de senaste dagarna vykort och hälsningar från nära och kära - varje vecka hittar jag någon ny anledning till att fälla en tår. Är det det här som kallas att bli gammal? Blir man även automatiskt blödig då?

Tony är iväg med laget hela kvällen och lirar curling, hoppas kunna få ut lite bilder från detta äventyr i veckan. Jag har precis tryckt i mig tre mozzarella mackor och nu tänkte jag somna framför TV:n till någon av alla våra härliga kanaler.

Förresten ni har väl inte missat att vår lilla kanton var i hetluften förra veckan? Här har kryllat av polisbilar och dygnet runt har det cirkulerat helikoptrar ovanför Landquart. WEF (World Economic Forum) har gått av stapeln några mil bort i Davos. Bland annat besökte de tre herrarna under detta event och ryktet säger dessutom att Kofi hängde på järnvägsstationen här i Landquart... 300 meter från vår lägenhet - Det ni!!

   

Idag kom det ett paket på posten och jag har skrattat och gråtit. Saknar er som fan tjejer, kan ni inte komma hit?
Återkommer med korsordet... ett par frågetecken åtestår.
Tre låtar till tre världsbästa kompisar följer nedan.

Just nu sitter jag i understället och uppdaterar här.
Ställde klockan på tidigt imorse, men vaknade ännu tidigare ... asbtinensen efter skidåkning har varit minst sagt påtaglig den senaste veckan. Till min glädje var himlen hyffsat fri från moln och efter en rejäl frukost packade jag bilen och drog iväg. Trots idogt tjatande var det svårt att få med sig någon till backen idag. Jag valde därför ett närliggande lite mindre område för dagen... fattar ni vilken lyx?? Jag kan verkligen välja och vraka mellan olika skidområden - Grymt!

Grüsch ligger bara ett stenkast ifrån oss och sidåkningen var ungefär som förväntat. Även detta skidområde var rent, snyggt och praktiskt, lite fler ankarliftar, men vad gör det?
Temperaturen var bara några få minus uppe på toppen och någon blåst var det inte tal om. Allterftersom dagen gick fick man förflytta sig lite för att åka i solen och på så vis tror jag att jag fick åkt igenom nästan hela området. Hittade ett par favoritbackar som jag hängde i största delen av tiden dock. Sista åket innan transportsträckan ner till byn var jag helt ensam i pisten. Kan ni fatta? Jag kan inte minnas att jag varit ensam en solig dag i de svenska fjällen en enda gång... ja, jo kanske i sadelliften i Åre då... =). Fint med grüsch var att man kunde lösa halvdagskort, perfekt när man åker ensam och pauserna inte blir så många. Nu är jag helt färdig i benen och mitt skidåkarbehov är stillat fram tills nästa helg =). 
Förresten, från att jag satte mig i bilen i Grüsch tills jag stod på parkeringen hemma i Landquart tog det exakt 9 minuter - Lagom nära tycker jag ;-)
Om ett par timmar kommer Andersons över på räklåda och jag måste ge mig iväg på jakt efter dill... exakt var hittar man det i söndagsstängt Schweiz?
 

Egentligen skulle Tony spelat star-game i Zürich igår. Star-game går till som så att ett gäng utländska spelare blir uttagna att spela mot schweiziska landslaget i en uppvisningsmatch. Det hade naturligtvis varit en himla massa kul att delta i detta evenemang, men eftersom Tony fortfarande inte känner sig hundraprocentig så avstod han från spel och vi spenderade dagen i Graubünden.
I tidningen hade jag sett en annons om att europas största samlare av Hollywood-prylar skulle ställa ut sin samling i närheten utav oss. Jag och Tony tog sovmorgon och åkte sedan mot Sargans utrustade med dubbla kameror. Väl framme visade det sig att utställningen var i foajen på ett köpcentrum och de åtta montrarna bestod främst av dockor i naturlig storlek från diverse kända filmer. Vi fick möta Kinkong, Darth Vader, Spiderman, Batman, Jack Sparrow m.fl. I vissa montrar fanns även prylar som använts i olika filmer t.ex Jack Sparrows ringar i "Pirates of the Caribbean" och bovens stålgom i Bond-filmen Moonraker. Njaeee varken jag eller Tony var något vidare imponerade, men fota kan ju alltid vara kul. Nikon-batteriet svek dock och vår numera trogna reserv SONY ville plötsligt av någon outrgundlig anledning inte heller vara med.
Jag som ville haft foton på Spiderman, Batman och Starwars-figurerna till syskonbarnen Christoffer och Hampus fick snopet nöja mig med två foton på Terminator - Skit också!

När vi avverakat denna gigantiska (!) utställning drog vi in til Chur. Tony skulle återigen klippas och blev glad när han fick samma frisörska som senast. Jag drog på en shoppingtur och fyndade tre mössor i min favvobutik "Ding".
Schweizarna har uppenbarligen inte förstått charmen med Svea - 70 riksdaler för en svart toppluva från tidigare nämnda märke - som hittat =)
Jag och en kortklippt Tony gick en runda på stan och fastnade på Oschsner sport som hade rea på sina skidartiklar. Tony gick ut ur som stolt ägare till en komplett Salomon-utrustning och nu håller vi tummarna för att han blir frisk så vi kan ta ett premiäråk nästa helg med den nya utrustningen.

Vansinnigt!
Hur gick det till?
Hursomhaver är jag 27 år nu och jag vill tacka för ALLA gratulationer, vykort sms, mail och Facebook-hälsningar - det värmde. Har konstaterat att födelsedagar ska nog ändå firas hemma med familj och vänner, här nere blir det liksom inte detsamma. Födelsedagen bestod främst av jobb och på Swibi blev jag uppvaktad med blomma och gratulationskort från cheferna, inte illa!
I fredags blev det i alla fall lite firande. Tony hade bokat fönsterbord på en supermysig restaurang med utsikt över Chur by night och hemma från restaurangbesöket bjöds det på tårta - lugn, skön och mysig kväll =)

Dagen innan min födelsedag nämligen den 27:e fyllde en av mina favoriter år.
Grattis Hampus 7 år nästa år tar vi dubbelkalas som vanligt tycker jag.