alexericsson

På väg hem med tåget och det är ett under att tåget inte spårar ur – [paw rihk-titt]. Fick precis svaret på varför vi resenärer var femte sekund hoppar upp i taket – Fjädrarna har fryst fast, jo tack!Shit pommes det blev minusgrader i Sverige i år igen. Min extra sovtimma som är typ det enda positiva med mina tågresor existerar inte längre.

De där härliga problemen som jag trodde att jag skulle få ta tag i onsdag morgon som aldrig infann sig, de behagade dyka upp idag. Fotot nedan – Do I need to say more?

Onsdagen flöt på löjligt smärtfritt, har inte så mycket att klaga på överhuvudtaget. De problem jag trodde att jag skulle få handskas med löste sig alldeles av sig självt.  

Klockan är nu bara 17.50 och jag har två potentiella ämnen hittills. Jag kommer välja det ena av den anledningen att jag tror att det andra även kommer påverka min morgondag och därför är det dumt att ”slösa bort” det redan nu.

Tisdagens sämsta måste bli ensamma ”after-lunch” promenader runt Ramnasjön. Varje dag runt halv två utnyttjar jag och Karin en del av veckans friskvårdstimma som företaget bjuder på. Denna spenderar vi med allehanda arter av fåglar runt Ramnasjön. Promenaden innebär 3000 extra steg, välbehövlig friskt luft och en chans till att prata ostört om annat än jobb. Måndagens och tisdagens promenader kändes jobbiga i solsken – hur tusan kommer det då att kännas när Borås återigen visar sig från sin rätta sida? – hur f-n kommer det kännas när jag får gå ensam under mitt paraply?

  -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Behöver jag skriva att kvällen kantats av bärbara telefoner utan batteri, bortglömda mobiler i iskalla bilar, mobiltelefoner utan batteri, försvunna kanaler på TV:n och nästintill oinstallerbara Samsung program.

Ge mig kraft!

Måndagkväll kom nästa bakslag som definitivt förtjänar detta extrainlägg. Klockan 17.00 stiger jag på tåget på Borås central för att ta mig hem från min sorgliga arbetsdag. 17.33 anländer vi till metropolen Skene och där sitter vi. Ungefär en timma,  X antal kapitel ur ”Zahiren” och ett samtal till sköna-Lisa och bästa-Åre senare kommer det en ersättningsbuss. På ersättningsbussen får jag en plats där jag åker bakåt (oväntat) och därmed åker ”Zahiren” snabbt ner i väskan.

I Berghem stiger ingen person av, i Björketorp stiger en person av, i Horred stiger fem personer av, i Veddige stiger tre personer av, i Derome stiger en person av, i Tofta stiger en person av. Klockan 19.53 stiger jag och 25 andra personer av i Varberg. Klockan 20.00 serveras det Chili Con Carne på Markus Meyers och det var nog ungefär endast och bara det som kunde rädda kvällen.

Måndagens första irritation eller snarare sorg blev genast påtaglig. Jag hann bara komma in på kontoret så stod den där- Mina kära kollega Karins tomma stol. Kontoret jag sitter på är alldeles för stort för en person och det nästan ekar nu när jag sitter där själv. Måndagen gick åt till att tröstäta Läkerol ur finfin plåtask som var (blev) avskedspresent från Karin till mig. Grön är läkerolen det kunde ni aldrig gissa?

På varje arbetsplats har man sin favorit och på Q är Karin min. Jag hoppas och tror att Karin kommer finnas med mig genom livet fastän hon inte längre är en del av Q. Karin försökte se till att jag satt rak i ryggen, Karin försökte hjälpa mig tänka positivt och Karin har fått mig att i alla fall emellanåt handla ekologiskt. Kommer att ta tid för mig att vänja mig vid detta.

I samband med det nya året har jag beslutat mig för att ta upp den goda (?) vanan att börja blogga igen. Bloggen kommer den här gången ha ett helt annat syfte än senast - Det är numera ont om fantastiska äventyr att förmedla.
Nej, syftet kommer den här gången att vara ett försök till att bli en mer positiv människa utåt sett och därmed skriva av mig de saker som försämrar, försvårar och förpestar mitt liv här på bloggen. I bästa fall inser jag vilka banala saker det är jag lägger energi på och kanske kan jag till slut lära mig att omfördela min energi – "Målet" med denna övning skulle kunna vara ett till slut majoritetiskt positivt blogginnehåll, men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

Löftet är att lämpligtvis på någon av mina båda dagliga tågresor skriva om ett irritatationsmoment i min vardag.

Ni som känner mig vet att det händer att jag är sen, ni som känner mig vet även att jag haft planer på denna blogg och att premiären skulle infinna sig 11/1 -10 – Det gick ju sådär. Som kompensation får ni tre irritationsmoment idag.

Ska också informera om följande: Eftersom vi går mot ljusare tider kan det kanske dyka upp lite foton från min och Nikon D80:s äventyr, dessa kan i vissa fall komma att vara av en positiv karaktär. Övriga foton kommer förmodligen vara tagna med mobilkameran.