alexericsson

Knappt hade A-K och Peter hunnit landa förrän nästa gäng steg på ett plan mot Zürich flughafen. Lillasyster Carro med pojkvän Elias och de två vännerna Alexandra och Jakob gick på onsdagen upp i arla morgonstund för att ta flyget från Köpenhamn.

Två timmar tog det för mig att köra från Landquart och komma igenom den täta trafiken i Zürich och till slut kunna möta upp min kära syster - Helt vansinnigt dåligt planerad stad.

Hemma i Neugut hade Tony styrt upp tacos och det satt som en smäcka kan jag lova. Vår nyss anlända gäster var hyffsat trötta, men lite hann vi socialiserat oss innan det var time för bädden.

Det allra finaste vädret som vi njutit av så länge bestämde sig dessvärre att ge sig av på torsdagen. Det pratades om regn, men det såg vi knappt av på hela veckan.

Efter en rejäl frukost inhandlade vi korv och engångsgrill (Besöket hade med sig korvbröd - Att man kan sakna korvbröd så?) för att sedan ge oss ut på en vandring i Mastrils. Varken jag eller Tony hade vandrat där tidigare och tyvärr var det inte skyltat hur lång tid det skulle ta till de olika vandringsmålen. Vandringen blev av olika anledningar inte så lång och grillen krånglade. Vädret slog om på allvar från försommar till lite lurigare väder med lätt nederbörd. Ändå var det en mysig liten vandring i gott sällskap.

Vi lunkade neråt igen och tog lite hoppkort vid den vanliga utsiktplatsen. Vi avslutade vandringen med en Calanda-öl på en av Mastrils två restauranger.

På kvällen dracks det lite öl, spelades lite kort och sedan umgicks vi bara. Fasen vad härligt det är att bara kunna slappna av, prata svenska och få sagt vad man vill. Som jag redan skrivit så saknar både jag och Tony alla er där hemma väldigt mycket just nu.

På fredagen skulle Tony tråkigt nog iväg på avslutningshelg med laget. Innan han drog tog vi vägen förbi Lenzerheide, men den här gången var det inte skidor som gällde. En jobbarkompis har länge tipsat mig om ett utomhusbad och det var målet för förmiddagen.

Solen visade sig hålla till i Lenzerheide och det var underbart skönt i det riktigt varmt tempererade vattnen. Att poolen omgärdades av snöbeklädda berg gjorde dessutom sitt till. Folk kom åkandes på skidor nästan ända till poolkanten - Coolt! När vi testat alla de olika "kranarna" och åkt rutschkanan ett gäng gånger kände vi oss nöjda för dagen.

Tony packade väskan och drog mot München, vi tog på oss promenadskorna och åkte till Chur. Efter en liten rundtur i Chur och mat i magen begav vi oss tillbaka till Landquart.

På kvällen stod utgång på schemat. I Chur hade de för kvällen ett musikarrangemang - Honkey-Tonk. Över 20 olika pubar hade gått ihop och på varje bar kunde man lyssna på livemusik... främst coverband visade det sig, men lite karibiska toner och rockabilly lyckades vi också hitta.

Vi var allihopa ganska trötta, men jag måste berömma själva konceptet och samarbetet pubarna emellan. För runt 180:- kunde vi gå runt på alla pubar och lyssna på de olika banden.

01.15 tog vi nattbussen till Landquart sedan dröjde det inte länge innan vi alla sussade gott.

Lördagen och sista dagen tillbringade vi även den i Graubündens neighbourhood, här finns så mycket att se i omgivningarna. Första station var Malans och dess vingårdar. Alla vårblommor som vi sett när A-K och Peter var pà besök hade nu bytts ut mot hav av maskrosor - Effektfullt och vår Nikon D80 fick jobba på bra... jag tror att nästa inköp hos Ericsson/Björck fàr bli en systemkamera ;)

Från vingårdarna är det som ni kanske förstått ingen längre resa till Lichtenstein. Med tanke på vilken frekvent besökare jag är hos fürsten så förväntar jag mig snart att han tar bort de där "privat-område" skyltarna när jag dyker upp. Är på tiden att jag blir bjuden på en kaffe så mycket turister som jag presenterat hans "palats" för.

En picknick i solen precis utanför Fürstendömet och ett gäng foton senare körde vi i rasande fart tillbaka hemåt.

Ett snabbt klädbyte till Warbergs-tröjan och sedan ett besök hos Anna och SM-Final AIK-Warberg. Resultatet blev inte vad majoriteten hoppats på och en knepig känsla infann sig... Kan Warberg verkligen förlora en final? När det fortfarande inte kommit något reduceringsmål 17.30 in i sista period började även jag tvivla. Attans Warberg, men nästa år tar ni tillbaka det där guldet.

Hemma i Neugut fixade Carro och Elias en grym grönsaksgratäng med rödvinsås - Vansinnigt gott - Vielen Dank!

Vi kollade foton från deras besök och plötsligt var även detta besök redan över. Helt sjukt vad en weekend går fort, men även vad mycket man hinner med.

04.26 avgick bilen mot Zürich dagen därpå och på vägen tillbaka från flygplatsen visade Schweiz sig från sin allra vackraste sida. När solen går upp över berg och sjö i rosa-orange kan man återigen inte låta bli att förundras över hur vackert detta land verkligen är.

Carro, Elias, Alexandra och Jakob det var grymt härligt att ha er här.. lägenheten var sjukt tom när jag kom hem... och hemlängtan gör sig nu med jämna mellanrum påmind.