alexericsson

Framme i Klosters var vi på vippen till sena till Tonys första överraskning efter en liten felkörning.
I receptionen fick vi lämna ifrån oss bilnyckeln och sedan hämtade portiern vår bil, körde ner den i hotellets garage och levererade bagaget till vårt rum. Redan här borde vi kanske ha förstått att hotellet vi skulle bo på var något över den standard vi var vana vid.

Familjen Eriksson i Tibro presentade Tony med en timmas massage vilket satt som en smäck eftersom Tony haft ont i ryggen senaste veckan. Under tiden Tony avnjöt sin massage lämnade jag in mina skidor i sportshopen ijämte hotellet. Mannen i sportshopen utlovade att jag skulle ha nästan nya skidor dagen efter som väntade hos honom klockan åtta.

Tillbaka pà hotellet var Tony really nöjd efter sin massage, vi tog på oss våra morgonrockar och tillhörande badtofflor. På nedre våning fanns en liten pool med badstolar och bastu. Vi tog det lugnt en timma eller så för att sedan göra oss i ordning inför kvällens middag.

Jag hade sedan tidigare förstått att restaurangen var av det lyxigare slaget, men vad som väntade kunde ingen av oss föreställa sig.

När vi såg alla bestick pà bordet började vi känna oss något obekväma, därefter kom fördrink i form av champagne in.....

"Ursäkta mig vi är typ inbjudna"

"Jodå vi är informerade om detta"

Vi hade nu sett menyn och därmed dess priser, kändes som det var läge att kolla av så att det inte blev några missförstånd. Hamburgertallrik, pasta bolognese och andra klassiker fanns liksom inte på kartan och vi stod inför ett svårt beslut. Förrätt, middag, efterrätt skulle väljas...... mitt val föll efter noga övervägande på den vegetariska menyn. Tony beslutade sig för att irländsk biff skulle sitta fint - medium rare off course!

Nu kom det trixigaste av allt - Välja vin från en " mindre bok". Prisklasserna fick mig att tänka till en extra gång ... försökte intala mig vad hovmästarinnan sagt.

"Jodå vi är informerade om detta" 

Min hjärna envisades. Kan det verkligen även innebära

"Ja, varsågod beställ en sketdyr flaska vin ocksà"

Det fick bära eller brista ...

"Pinot Noir B från vår grannby Maienfeld blir fint tack"

Innan våra förrätter hann komma till bordet fick vi tilltugg i form av fyra olika bröd med fyra små tillhörande skålar med gudomliga oliver, smör, flingsalt och till den sista skàlen fick Tony (eftersom han är man) välja mellan två olika olivoljor. Valet föll på den starkare och jag fattar nu att det ÄR skillnad pà olivolja och riktig olivolja.

In kommer ett vinställ och min fantastiska vinkännare till pojkvän nickade mot servitören och sade "Perfect" efter att han skakat om glaset något och provsmakat.

Efter detta kom nästa överraskning, nämligen en överraskning från köket. På en rektangulär tallrik med en liten "kopp" i varje hörn serverades diverse smårätter. Jag minns bara tre av de,
Två olika sorters gurka?...typ
Någon slags tonfiskblandning
Gåslever med mango chutney
Tony diggade gåslevern, jag föredrog tonfisken.

Dags för förrätt

Tony fick in en mixed salad och jag fick in två olika sorters paprikasoppa och till det en vegetarisk ravioli - Superfint!

Vid det här laget börjar jag redan känna lite mättnadskänsla och blir orolig att skeden jag valt till soppan kanske var till efterrätten?
Vips ligger det en ny sked ijämte det sista paret bestick.

Jag och Tony har fullt upp med att inspektera hotellgäster och fantisera om hur många miljoner brittiska pund vi sitter ibland, för majoriteten av gästerna är britter. Barnfamiljer om fem, sex personer slår sig ner och barnen äter gåslever utan att tveka.

Huvudrätten kommer in i perfekt stora portioner för två redan lagom mätta svenskar. Min fyllda aubergin är inte äcklig någonstans och jag har aldrig förut sett Tony äta något så långsamt i så små bitar förut.
"Jag vill inte att det ska ta slut Alexandra, jag njuter verkligen nu"

Underbart är ju dessvärre kort, men det gör inte så mycket när det är så nära till nästa underbara ögonblick. Efterrätten var galet god och det gör mig ledsen att jag inte hade mod att ta upp min kamera föreviga och sedan kunna visa er alla dessa kreationer vi fick ta del av. Efterrätten bestod även den av tre delar. Till vänster ett litet glas med chokladmousse med smak av någon slags alkohol, på toppen en physallis. I mitten en helt sjukt god pepparmintsglass. Till höger en chokladparfait som liksom smattrade av choklad i munnen.

Nu var det lite rökiga vinet nästan uppdrucket och vi hade spenderat över två timmar i restaurangen.

"Kaffe?"

Tony körde pà med kaffe jag nöjde mig med det det kolsyrade vattnet från någon källa i Schweiz. Knappt hann kaffet komma in förrän servitören rullar in en vagn med glasskålar fyllda av söta godisar. Tony smakar på alla medans jag tvingar min mage att göra plats för en sockerbomb. Nu är den här restauranghistorien slut och vi lämnade britterna som gick på sin tredje tusenkronors  flaska vin......

Uppe på rummet var gardinerna redan fördragna och i sängarna hade personalen placerat ut värmeflaskor i frottépåsar för fötterna. Sjukt lyxigt!
Mina minnen gick till när jag och Carro allra helst sov ijämte mamma och pappa i dubbelsängen. Vi båda frös allt som oftast om fötterna och pappas lösning var glasflaskor fyllda med varmt vatten. Precis innan mamma och pappa hunnit gå och lägga sig kissar tre år gamla Carro ner sig...... tror jag!
I själva verket är det två liter varmt vatten som letat sig igenom en kork som inte var ordenligt åtskruvad.

Sådana här olyckor sker förmodligen inte med detta hotellets specialflaskor.