Vilan 2376 meter
Sista utflykten gick av stapeln förra söndagen. Erickssons var trötta, men det kändes bra mycket bättre när vi satt med Andersons i Älplibahn på väg upp för bergen. Vandring stod alltså återigen på schemat. Älplibahn är vår allra närmaste bergbana som vi bara hunnit åka en gång tidigare. På ca: 1800 meter stannar banan och där finns en mindre restaurang med lokal meny som drivs ideelt av ett gäng härliga pensionärer.
Målet för dagen var att bestiga toppen Vilan som vi varje dag ser från Neugut. Nu kan man kanske inte säga att vi bestigit denna topp ordentligt eftersom vi "fuskade" och inte började från botten, men skulle vi börjat från Malans by hade vi nog behövt ett par riktigt pigga ben och precis hela dagen på oss.
Vilan är på 2376 meter och utsikten över vår dal är helt fantastisk.
På sina ställen var det riktigt mycket snö och varken mina eller Tonys skor var gjorda för detta, men det gick hyfsat bra ändå.
Tillbaka på restaurangen blev det en Bündnerteller och vitt vin från grannbyn Jenins. Vitt vin har vi inte druckit i några mängder här nere, men efter detta fick det bli ett besök hos Lilly i Maienfeld igen för att inhandla en flaska vitt.
Hääärlig dag med många skratt och fantastiska vyer...
Med oss hem hade vi en randig solbränna och nere i dalen bjöds det på över 30 grader.
Tack Johan och Anna för ett fantastiskt år här nere. Det var ett nöje att lära känna er!
Hej vänner,
känns konstigt att man skriver en kommentar till er nu när man befinner sig på svensk mark. Det var några tunga sista dagar, men nu känns det riktigt gött att vara hemma. Det har varit ett nöje att lära känna er oxå och det är skönt att vi inte bor så långt ifrån varandra. En utflykt om året! Jag instämmer. Känns oxå gött att vi hade en sån grymmedag på Vilan som pricken över i:et på ett fantastiskt år. Må så gott, ses snart! KRAM Andersons
